Har i helgen varit i Bergen med Elise, där vi bland annat har varit på konfirmation och sprungit tävling. Konfirmationen var mycket trevlig, tävlingen däremot blev ingen succe gjorde alldeles för stora och många bommar. Det positiva med tävlingen var i alla fall att benhinnorna hade bestämt sig för att funka av någon anledning. Så idag kunde jag bränna av 15 härliga 1-minuts backintervaller, vilket alltid gör gott för kropp och själ. Ser fram emot att komma igång med träningen på allvar efter lite problem. Jukola närmar sig, men först väntar en hel del plugg och publiktävlingar vid EM.

Jenten min och jag finklädda på Elises lillasysters konfirmation

Rehns BK går och väntar på att det ska lossna på 10-Mila, trots starkare trupp för varje år som går så har placeringarna stannat vid runt 30. Vilket det hade gjort även i år om vi inte hade stämplat fel på 9:e sträckan. Ifjol så lossnade det i alla fall på Jukola med 14:e platsen, men på 10-Mila får vi vänta till nästa år innan vi åter får en chans att visa vad vi egentligen går för. Problemet de senaste åren för oss har varit natten där vi helt enkelt inte har hängt med på grund av för många tekniska missar. I år såg det lovande ut med en bra start då vi låg med i täten efter att Jacek hade gjort ett topplopp på sträcka 2. Sen tappade vi tyvärr rejält på sträcka 3 och 4. Så när jag väl vaknade så försvann min motivation lite när jag såg att vi redan var över 40min efter tät. Försökte i alla fall tagga till för att göra en bra prestation. Jag är mycket nöjd med mitt lopp trots att kroppen inte svarade helt som jag ville, det kändes att jag inte hade sprungit på en hel vecka på grund av mina benhinnor. Men trots det så var jag bara 4.56 efter sträckbästa på min 10km sträcka, något jag är mycket nöjd med.

Det är klart och tydligt att vi i RBK måste träna mer natt inför nästa års 10-Mila, om vi nattlöpare får tekniken att stämma så kan vi sluta riktigt högt upp för det har vi löpkapaciteten för i alla fall.

Idag har jag varit riktigt trött, då det sliter lite att vända på dygnet och springa mitt i natten. Har tack vare några kaffekoppar överlevt praktikdagen i alla fall.

Tyvärr så gjorde mina benhinnor ont under loppet någonting som inte hindrade min löpning, men som jag måste ta tag i nu. Blir en hel del alternativträning framöver. Kompressionsstrumpor, excentriska tåhävningar, varmt/kall vattenbehandling, massage, stretch och så vidare… Så ska jag nog bli av med skiten, något jag har lyckats förr med i alla fall.

För nu ska grundträningen mot Jukola dra igång, något jag ser framemot riktigt mycket!

Fick ett rejält bakslag på Kuxaträffen i tisdags då jag fick bryta vid 2:an på grund av benhinnesmärta samt att ett av min säsongs stora mål 10-Mila kändes lite för nära. Efter det har fokus legat på skolan istället då jag har haft praktik och ganska långa arbetsdagar. Som tur är så har jag fått några timmars vattenträning på min praktikplats så jag inte har tappat allt totalt. Försökte jogga igår, tyvärr fortfarande med smärtor från benhinnorna.

Men 10-Mila springer jag så är det bara och förhoppningsvis så är mina benhinnor fit for fight igen natten till söndagen då jag ska ge mig ut i den utmanande skogen som väntar och springa riktigt bra hade jag tänkt.

RBK:s line up ser klart starkare ut än på riktigt länge vilket såklart ger oss stora förhoppningar för helgen. Nyckeln för oss ligger i att hänga med på nattsträckorna och klara de tekniska utmaningar som bjuds på. För när solen har gått upp så har vi en avslutning av världsklass. Jag får springa 6:e sträckan en sträcka som jag tycker passar mig perfekt och trots den senaste veckans lite dåliga uppladning så är jag förbaskat taggad. Nu sätter jag lampan på laddning och kryper till kojs.

Ni kan under natten följa RBK på ett bra sätt då vi springer med GPS på alla sträckor. Vårat första lag:

Ja rubriken är felstavad. Ja jag vet att till stavas med två l jag vet däremot inte om man kan ha friska ben? Men Elise kommenterade att jag skulle skriva ett inlägg med den rubriken så då fick det bli så och hennes svenska är ännu inte helt felfri.

Trodde att sjukdomen hade släppt greppet om mig på fredan då jag körde ett lättare pass. Men vaknade på lördagen och kunde ganska snabbt inse att jag inte skulle springa 15,5km den dagen. Avvaktade dock med beslutet först tills jag var på arenan ville så gärna springa, men som sagt sjukdomen satt kvar och att ge mig till start var inte någon ide. Så fick agera OL-supporter vilket faktiskt var ganska nice det med.

Var i alla fall frisk nog på fredagen för att göra den här tårtan till Jerker

RBK:s uppladdning till medeln: kratta en rejäl tomt

Igår så kände jag mig frisk och redo för att ge allt på medeldistansen och motivationen var hög trots lite tveksamheter om hur formen skulle vara efter en veckas sjukdom. Fick till ett ok lopp trots en hel del småmissar i den diffusa och luriga terrängen. Farten var bra hela vägen i alla fall och till min stora glädje så räckte det till en knapp seger. Efter loppet så insåg jag att segern innebär att jag kvalar upp till silva league klassen vid finalen i Alfta, vilket gjorde det hela ännu bättre.

Nu är jag hemma i Bollnäs och laddar inför ett av säsongens stora mål till helgen, 10-Mila någonting som jag längtar mycket till.

I nästan 4 månader lyckades jag hålla mig frisk. Då jag nämner det så kanske ni förstår att kroppen är nere för räkning. Febrig och väldigt ont i halsen.

Vi slutade 7:a på stigtomtakavlen efter att ha tappat för mycket på natten bland annat jag på min 3:e sträcka. Men det var trots det mycket positivt med loppet, känslan i tekniken, i kämpaglöden och benen tar jag med mig. Tyvärr så slappnade jag av och kopplade bort hjärnan i 10 sekunder på fel ställe vilket slutade i en förarglig bortvaskning av 3 värdefulla minuter. Det blev någon svordom ute i mörkret, men som sagt trots det mycket positivt att ta med sig mot 10-mila. Då ska nivån såklart höjas.

Nu när jag ligger i min säng och snörvlar med facit i hand så kan jag konstatera att jag nog inte borde ha sprungit OL-intervaller på en öppen bana igår med ett tufft lopp i kroppen, dåligt med söm och dåligt med mat.

Detta innebär självklart ett oförutsätt hinder mot min 10-mila formtopp, men jag kan ju inte göra så mycket mer än att ligga här och friskna till. Hoppas verkligen jag kan vara frisk och benen kan funka på samma sätt som i lördagsnatt till helgen då det är silva league i Stockholm. Men det är ju som tur var några dagar kvar. Ger i åtminstone kroppen tills imorn på sig innan jag på allvar blir förbannad på den.

Jag kan inte påstå att jag är missnöjd med Göteborgshelgen jag gjorde två stabila lopp, men det räckte inte så långt som jag hade hoppats. Farten fanns inte riktigt där under lången, orienterade bra och slutade på en 15:e plats. Medeln hade jag bestämt mig för att försöka jobba hårt mentalt på att hålla farten uppe. Måste säga att jag är riktigt nöjd med det loppet, tyvärr så tappade jag mycket på en vägvalssträcka. Men tar med mig mycket från det racet låg 3:a efter halva loppet innan långsträckan där jag tappade mycket tid detta trots att jag liksom under långdistansen gick ut bland de allra första och fick ”spåra” i skogen. Jag slutade som 17:e efter ytterligare ett dåligt vägval.

Det finns en hel del positivt att ta med från helgen i alla fall. Att tekniken finns där om jag bortser från vägvalsbedömningen som inte verkar vara på topp. Att det fortfarande är 2-veckor kvar tills 10-Mila. Att jag på söndan kände att jag har form nog för att komma topp 5 i B-klassen och på så vis kvala upp till silva league vilket blir målet i Stockholm.

Såklart så var det en kul helg som det brukar bli när RBK-gänget glider runt i en minibuss, nämnas bör också att jag lyckades behålla håret. Tack för det.

Nu har förberedelserna mot vårens stora mål 10-Mila dragit igång på allvar och jag kunde inte vara mer taggad. Som coach Folke sa på telefon så håller det inte med att tappa 1-min per kilometer. Nu är det dags att hänga med täten under natten för RBK och då kan det bli riktigt bra.

Är inne i en liten intervallperiod som en del i formtoppningen mot 10-Mila, tror det är precis vad jag behöver nu för att komma in i matchen på allvar.

Nu närmast så väntar Stigtomta-kavlen i helgen som ett perfekt genrep mot 10-Mila. Psyched.

Lite Timbuktu på det kanske.

Sitter i minibussen som är på väg mot Göteborg och första silva leauge helgen tillika min riktiga säsongspremiär. Kul att träffa RBK-gänget igen trots att det känns som att sitta i en buss med Black Army eller nått. Detta på grund av att den alltid lika hektiska stämningen som infinner sig på våra resor nu plussas på med att halva gänget gått och blivit skinheads. Har hört hot om att rakmaskinen kan plockas fram i natt när jag minst anar det. Måtte detta inte ske. Hot om att ingen får springa 10-Mila med hår på huvudet finns även i klubben. Läge att fejka en skada? Det vore ju en fin omväxling att behöva fejka en skada istället för att ha riktiga.

Som tur är så tror jag hälen är min vän nu i alla fall och ser fram emot helgen. Målet är att lyckas kvala in och få springa riktiga SL-klassen dag 2 krävs nog ett riktigt bra lopp för det, men det ska jag väl kunna ordna.

I torsdags tog jag och flyget till Bergen för att spendera påsken där med Elise. På fredan åkte vi ut till deras ”Hytte” som låg riktigt fint vid vattnet ute i skärgården 15min gång från närmaste bilväg. Där levde vi lite hytte-liv med bordspel, träning, fiske och havsbad. Har fått tränat riktigt bra i påsken tog bland annat chansen att få lite backträning då det är svårt att få tag på här i Uppsala. Fick även testa att cykla racer i Bergen vilket var en liten annan sak än att cykla här hemma i platta Uppsala, sen så ösregnade det och var konstant motvind. Såklart. Bra mental träning. Hade tänkt ladda upp någon bild och en fin karta, men då jag bara har mobil-internet för tillfället så får ni klara er gott utan det. Nu har en ny skolvecka startat och efter den är det dags för säsongspremiär på riktigt i Göteborg och jag hoppas att de sega benen jag sitter med nu kommer ge mig fin form till helgen.

Sammanfattar mars med 47h träning och 14h löpning/orientering. Hälen börjar funka, formen börjar komma. Har nog aldrig varit i bättre fysisk form. De 3-senaste månaderna har varit de bästa 3 sammanhängande träningsmånaderna för mig hitills. Om två veckor knackar säsongen igång på allvar för mig. Psyched.

Träning i mars 47h totalt.

Har spenderat helgen i Bollnäs. Kan konstatera samma sak efter den här helgen som jag gjorde efter förra: orientering är förbaskat roligt. Kan även konstatera att det är bra mycket roligare att orientera i Hälsingland än i skogarna runt Uppsala. Inget ont om Lunsen eller de andra fina områdena i Uppsala, men ärligt talat så händer det inte så mycket i terrängen i Uppland, det är rakt på och bocka av några små höjder. Sen plumsa runt i en massa kalla myrar. Nej, tacka vet jag Hälsingeterräng. Bra mycket bättre variation, finare natur och mer utmanande. Kanske är jag partiskt då jag praktiskt taget vuxit upp i en grotta på ett hälsingeberg. Men så mycker roligare än mitt lördagspass på Hertsjö blir det bara inte. Kommer aldrig bli trött på den terrängen: Karta . Körde sedan ett skymnings/natt pass på snabba Flästaheden: Karta . Idag drog jag till Bergvik och besökte terrängen där 3:e ettappen på O-ringen gick i somras, länge sedan jag sprang där riktigt fint: Karta . Sprang för övrigt med headcam under dagens pass kanske dyker upp en film från det här lite senare.

Hertsjö

Nu har jag fått min hälsingeterräng-abstinens botad för ett tag i alla fall och åker snart hem till Uppsala. Där jag nog ska överleva några skoldagar då jag kan se fram emot att åka till Elise över påsken.

Då var första tävlingshelgen för det här året över. Det glamourösa livet på en leråker har tagit sin början. Den korta sammanfattningen av helgen lyder såhär: avsaknad av idrottsliga framgångar, mycket skoj med RBK:arna och andra sköningar på TC, väldigt kul att komma ut på tävlingar igen, har ont lite överallt och orientering är förbannat kul.

På fredagen var det Natt-OL masstart vilket betyder hets. Såklart. Inte mig emot då benen överaskade mig med sin rapphet, låg 2:a vid 3:an efter han som vann och kände att det här går ju fint. Där läste jag på fel sträcka och stod konfunderad och kliade mig i huvudet medans jag släppte förbi ett 30-tal löpare. Inte smart. Orienterade bra efter det och kunde plocka, men fick tyvärr ont i hälen och fick ta det lugnt på slutet. Inte bra. Slutade 16:e . Förövrigt en pik till arrangören:  nästan bara stiglöpning och två varv på i princip samma bana håller inte.

På lördagen hade jag bestämt mig för att ta det lugnt och vila hälen lite, fullföjlde ändå mina 10k med bra orientering och kunde faktiskt njuta lite av den fina banan och terrängen. Bra träning.

Idag var det stafett, dålig start för oss och gick väl nästan bara sämre sen, jag sprang 3:e. Hade bra fart i början och dålig orientering. Fick sedan lite ont i hälen igen och böt ut bra fart till dålig fart och dålig orientering till bra. Figge fick tyvärr ont i Gluteerna och fick bryta på sista. Men vad gör väl det, bra träning för gänget och vi har sannerligen inte peakat än. Vi kommer igång till 10-Mila!

Men som sagt så har jag trots lite smärtande hälar och ingen top shape njutit av helgen. Har faktiskt längtat mer än vad jag trodde efter livet på en åker.