Inget Natt-SM

Det största målet jag jobbat mot under vintern har varit Natt-SM som går av stapeln på fredag. Sen operationen i höstas som tog ganska lång tid att återhämta sig från har det som motiverat mig mest att komma tillbaka till varit Natt-SM. Jag har tränat mer än dubbelt så mycket Natt-OL mot vad jag gjort något år tidigare och verkligen känt att jag tagit många steg framåt där. Det kändes som jag var på väg mot något riktigt bra innan foten började krångla, med bra alternativträning så hoppades jag kunna hålla i formen bra.

Det känns väldigt trist att idag behöva bestämma mig för att det inte blir något Natt-SM för mig i år. Det är inte foten som sätter stopp utan det allmänna hälsotillståndet. Blev sjuk i helgen och har legat i hög feber hela veckan idag är första dagen febern har släppt taget om min kropp, men att springa Natt-SM om två dagar är såklart kört.

Ibland tänker jag på alla lopp jag aldrig sprang. Alla lopp jag skulle springa alltså, men hindrades av sjukdom/skada. Det är en liten sorg jag bär på alla härliga utmaningar jag gått miste om. Det positiva med att ibland tvingas avstå tävlingar man sätt fram emot är att man inte längre ser det som en självklarhet att få möjligheten att stå på startlinjen. Denna insikt kan förhoppningsvis göra att jag verkligen tar chansen när jag väl får möjlighet att stå på startlinjen.

Min säsongspremiär får alltså vänta och det känns långt tills jag kan springa så fort som jag vill igen.

Summering av mars

Mars började strålande träningsmässigt med mycket högkvalitativa orienteringspass. Kände att formen verkligen var på väg åt rätt håll. I sådana lägen är det lätt att fortsätta trycka gasen i botten med träningen vilket jag också gjorde.

Andra veckan i mars blev det två stycken hårda sprint-ol pass på hårt underlag. Jag försöker annars hålla mig borta från löpning på hårt underlag dels för att det inte är där jag vill bli bra och dels därför att jag lätt drar på mig skador av den hårda och monotona belastningen. Det är lätt att vara efterklok, men det där andra sprint-ol passet borde jag inte kört. Det hela resulterade i en inflammation i en senskida ut mot en tå på vänsterfoten. Det har tagit tid att läka och är fortfarande långt ifrån helt bra. Cykling har varit i princip det enda som funkat att köra för foten (inte ens vattenlöpning gick att köra). Har ändå tränat på bra med cykling och styrka månaden ut. Har varit en riktig frustrerande att veta att jag var i bra form och sen knappt kunna gå på grund av foten, har dock försökt tänka positivt hela tiden och jobbat för att jag fort ska kunna komma tillbaka när foten blir helt bra.

Månadens träning, klicka på bilden för att se alla pass i endomondo.

Total träningsmängd: 40h och 45min

  • Orientering: 10h
  • Löpning: 3h
  • Cykling: 18h
  • Styrka: 8h
  • Vattenlöpning: 3h

Sjukdagar: 2

April började på ett riktigt bra sätt, igår kunde jag nämligen springa för första gången sen skadan efter att ha tejpat foten ordentligt. Det är fortfarande inte läkt, men det är nu tillräckligt bra för att det i alla fall inte ska förvärras av att springa när foten är bra tejpad. Det kändes dock under gårdagens Natt-OL att det var ett tag sen jag sprang sist, men med några löppass framöver så ska jag nog kunna vara tillbaka på en hyfsad nivå igen snart. Karta

Mycket talar för att det blir tävlingspremiär för mig i helgen med Enenracet om foten fortsätter att utvecklas åt rätt håll. Något jag minst sagt sätt fram emot.

6-veckor i vackra Bollnäs

Är i Bollnäs där jag i måndags inledde en 6-veckor lång praktikperiod på Hälsocentralen. Foten blir sakta, men säkert bättre, men har inte varit löpbar den senaste veckan heller. Känns trist att inte kunna dra igång med tävlandet som var planerat under den här helgen, men det är som det är. Jag har i alla fall kunnat tränat på bra alternativt under veckan och en klar fördel är att det på Hälsocentralen finns ett gym som bara är att kliva in i när arbetsdagen är slut. Det bästa med att vara i Bollnäs är att det är så förbannat vackert här. Inser för varje gång jag kommer tillbaka hit hur lyckligt lottad jag är som har fått växa upp i den här staden. Det har blivit mycket MTB-cyklande under veckan och naturen här gör passen bra mycket mer inspirerande.

Istället för fler lovord om hur vackert det är här så ska ni istället få se lite bilder från veckan som gått.

Solnedgång under första kvällen i Bollnäs.

Vyn från L. Bolleberget levererar alltid.

Tristare miljö, men bra intervallpass på Hälsocentralens gym.

Vyn från St. Bolleberget är inte så pjåkig heller.

Solnedgång på väg hem från jobbet med siluetterna av St. Bolleberget, Mellanberget och L. Bolleberget.

Platån från St. Bolleberget som ger en härlig utsikt.

Bolletjärn.

Trött kille på dagens 2,5h tur på MTB:en med grymt fin natur.

Min syn på nya SM-regeln och sprintstafett

De nya SM-reglerna har fått mycket fokus de senaste dagarna. Många har skrivit om den nya regeln som gör gällande att man antingen ska vara svensk medborgare eller vara skriven i Sverige för att få delta på SM. Den regeln har jag inte så mycket att säga om utöver att jag tycker att den känns bra och konkret till skillnad från förra regeln. I min värld är SM till för att kora Sveriges bästa orienterare då tycker jag det känns logiskt att de som bor i Sverige och eller kommer från Sverige ska göra upp om det. Som många andra har påpekat så finns det ju ett VM som är till för att kora världens bästa orienterare.

Ett beslut som har kommit i skymundan av SM-regeln är införandet av den nya disciplinen sprintstafett på SM-programmet. Ett beslutet som jag tycker är väldigt underligt då man ger distansen SM-status innan man på nationell nivå har testat den i stora tävlingar. Jag antar att man väljer att lägga till disciplinen för att den ska vara publik-/tv-vänlig och på så vis synliggöra sporten. Grundat på de tv-sändningar som gjordes från VM i Finland så tyckte jag det var tydligt att sprinten var den distansen som hade minst potential att bli bra tv-underhållning. Det är rörigt, svårt att hänga med och går inte att använda GPS-tracking lika bra som på skogs-distanserna. Sen blir inte tv-bilderna så häftiga när folk springer mellan två lägenhetshus kontra när någon springer i häftig skogsterräng. Jag kan bara tänka mig att en sprintstafett lär bli ett ännu rörigare koncept att göra tv av än vad en sprint är. Jag tycker det är helt fel väg att gå för att synliggöra sporten, det hade varit bättre att jobba vidare med de distanserna vi har som i min mening ligger närmare sportens ideal.

Så jävla less

Inledningen av förra veckan var toppen på alla sätt. Blev tre stycken högintensiva orienteringspass som gav mig fina kvitton. Fan jag kan ju bli riktigt bra tills säsongen drar igång om jag är på den här nivån när jag är nedtränad , tänkte jag.

På torsdagen var det sprintträning en träning som gav mig ännu ett bra kvitto och fylld av glädje för den stundande säsongen kom jag hem efter väl utfört verk. Glädjen blev kortvarig, när jag skulle gå till duschen så gjorde det satans ont från ena foten. Smärtan blev värre och värre under kvällen och lagom tills jag skulle gå och lägga mig kunde jag inte stå på foten.

Nu har det gått 4-dagar sen jag fick ont och jag kan fortfarande inte gå utan att halta på foten. Så jävla less. Orkar inte orda så mycket mer om det här blir ändå bara töntigt självömkande.

Försöker att sätta mig själv och mina krämpor i perspektiv och hålla huvudet högt. Jag kan i alla fall cykla på racern om jag byter ut tramporna till vanliga trampor. Detta gjorde jag igår, Uppsala bjöd på minus 2-grader och orkanvindar. Försökte att intala mig själv att jobba i motvind (både bildligt och bokstavligt) ger karaktär och kommer skänka sötma åt framtida segrar. Jag får se hur det går med det här och om säsongen verkligen kommer dra igång för mig om två veckor. Jag ger inte upp i alla fall.

 

Underbart långpass i vårväder

Idag bjöd Uppsala på 11-grader och strålande sol, detta firades med ett långpass på Ålands-kartan utanför Uppsala. Trots tunga ben efter en hård och bra träningsvecka så var det ren njutning att springa runt i den bitvis fantastiska terrängen. Sprang med Figge och blev riktigt taggad inför när vi ska springa Fjäll-OL tillsammans i sommar då vi hoppas på att förbättra vår 2:a plats till en seger i år. Karta

Stenhård Figge efter 2h orientering.

Hemkommen från träningen så kröntes dagen av Daniel Richardssons fantastiska prestation på 5-milen i Holmenkollen. Snacka om en välförtjänt segrare. Riktigt inspirerande att se hur han har jobbas systematiskt och trots hemska motgångar och skador jobbat sig tillbaka och idag var han allra bäst på ett av de tuffaste loppen. Stort.

Magi i Hertsjö och godkänd examination

Jag och Elise tog vårt pick och pack och åkte till Bollnäs över helgen. Det blev ett välbehövligt break från vardagen för mig, en vardag som utöver träningen har bestått av många långa dagar på skolan. Framförallt så har det handlat om att förbereda mig mot dagens praktiska examination som också är den sista av 5 under utbildningen. Till min stora glädje så klarade jag den!

Under helgen så passade jag på att njuta av Bollnäs omnejds grymma träningsmiljöer. Igår så körde jag ett grymt backintervallpass som innebar 4x upp till toppen av L. Bolleberget och downhill-ol däremellan som vila. Grymt bra träning, rekommenderas starkt för de som har välsignats med ett berg i sin närhet. Karta

Helgens härligast pass genomfördes dock under lördagen i de underbara Hertsjö skogarna. Kan ha varit en av de bästa orienteringsupplevelserna jag varit med om. Den galet fina terrängen i kombination med en mystisk dimma och ett lätt snötäcke gjorde det bedårande vackert i skogen. Magiskt var vad det var och balsam för själen. Karta

Ja som ni ser så var det inget annat än magi där ute i skogen. Slänger passande in Coldplays nya singel ”Magic”:

Summering av februari

Efter en lyckad januari blev februari tyvärr riktigt dystert på träningsfronten. Med  11-sjudagar fördelat på två perioder så har jag gått miste om mycket träning. Har dock fått en hel del bra kvalitetspass vilket är det enda som känns positivt träningsmässigt med den gångna månaden.

Total träningsmängd: 24h och 22min

  • Orientering: 6h
  • Löpning: 4h
  • Cykling: 6h
  • Styrka: 3h
  • Vattenlöpning: 5h

Nu blickar jag dock fram emot ett mars som ska bli perfekt månad träningsmässigt och det känns riktigt kul att säsongen drar igång i slutet av mars också. Satan vad kul det ska bli att tävla igen!

En bild från månadens sista träningspass som var ett riktigt fint intervallpass med fin pulskurva.

Rest mig igen

Senaste inläggets käftsmäll i form av en ny sjukdom blev kortvarig och jag kunde komma tillbaka i full träning ganska fort igen. Nu har jag rest mig på allvar och träningen flyter på bra igen. Vilket jag knappt vågar skriva då jag är rädd för att bli sjuk igen, verkar gå mycket sjukdomar nu. Dock dumt att gå och oroa sig för det, bättre att ta det om det kommer..  Gött är det i alla fall att ha fått tillbaka kontinuiteten i träningen igen. Trots mina sjukdomsproblem den här månaden så känns formen bra och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas hela vägen in mot säsongen som närmar sig med stormsteg.

Ett område som jag verkligen hoppas att jag har tagit ett kliv på är nattorienteringen som jag lagt mycket fokus på. Har fått med mig många högkvalitativa natt-ol pass och fler ska det bli innan säsongen drar igång!

Ikväll avverkades veckans obligatoriska nattpass som blev en kombination av vanlig orientering i Nåsten och ultrasprint på Kung Björns Hög. Perfekt onsdagskväll! Karta

 

Ännu en käftsmäll

Precis när jag kommit igång igen och kämpat bort alla tankar om all träning som jag har gått miste om genom min sjukdom så väntade en ny käftsmäll. Halsonten från helvetet väntade på mig efter bara några dagars träning. Orkade inte tänka positivt den här gången utan blev bara less, arg och frustrerad. Sen blev jag ännu mer arg på mitt patetiska självömkande som såklart inte var berättigad, man kan ju ha det bra värre.. Men när mitt liv kretsar kring att jag vill träna och bli bättre så tar det emot att tänka positivt igen efter att ha kämpat mig igenom en vecka med sjukdom redan. Jag har de senaste dagarna kämpat mot demoner i mitt huvud och börjar nu se lite mer lätt på livet igen.

Nått virus har jag i alla fall i kroppen som troligtvis aldrig lämnade kroppen helt och då är det tyvärr bara att ge det hela tid och vila.

Nu ska jag lägga eftermiddagen på att plugga grymt mycket istället något som är välbehövligt och det hjälper att det just nu är väldigt intressant. Fast självklart drömmer jag mig bort till att kunna tassa häll så som jag gjorde i helgen då Nåsten bjöd på barmark under mitt OL-långpass. Nu har tyvärr snön kommit tillbaka, men som vädret är här så är den nog snart borta. Då ska jag vara frisk och ut och springa barmark igen!

2014-02-16 13.35.11 2014-02-20 13.46.22

 

 

Senaste bilden på instagram

Starten på Stigtomta, @fredrikingelsson och jag var inte helt happy med Jeppes start förhoppningsvis går det bara bättre och bättre under stafetten. #RehnsBK

Arkiv