O-ringen, finbesök i Bergen och flytt

Innan O-ringen blev det några fina dagar på Västkusten på Hamburgö där Elins familj har ett sommarställe med fantastiskt läge vid havet bland de häftiga klipporna. Perfekt för fin löpning/klättring!

Årets O-ringen blev kanske inte helt som jag hade hoppats på tidigare under året. Istället för att försöka konkurrera bland de bästa i H21E så blev det en träningsvecka i klassen Open 12. När min fot fortfarande inte håller för löpning i full fart i obanad terräng och framförallt inte för flera lopp i rad av den typen så blev beslutet att ta det hela som en träningsvecka ganska enkelt. Trots detta var O-ringen en grymt kul vecka med rolig orientering och härligt umgänge i ett fint hus som vi var ett gäng grabbar som hyrde.

Veckan som varit har jag haft finbesök här i Bergen av Albin! Var riktigt skoj att få besök och bra för träningsmotivationen, för är det någon som vet hur man tränar så är det den mannen. Gårdagen blev en av de tyngre träningsdagarna jag gjort med 3h och 15min löpning på fjället över ”Vidden” med hårdkörning uppför några toppar. I slutet av passet väggade jag mer än vad jag nånsin gjort tidigare, kunde ett tag knappt ta mig fram gåendes i utförsbackarna. Efter lite käk och några timmars vila gav vi oss ut på dagens andra pass som blev 9,5km löpning med några backintervaller och kroppen funkade mirakulöst nog bra igen. Kroppen är grym och tål mycket hårdträning om man bara kombinerar det med bra vila och bra mat.

Mer hårdträning lär det bli framöver, men fokus ligger på att få min fot att bli 100% bra igen. Målet är att vara tillbaka hel och i gott slag till medel och stafett SM!

Har även hunnit med att flytta från ett av de sunkigaste områdena i Bergen till ett av de finaste och har nu en inspirerande vy att se ut över medans jag skriver, vilket kanske kommer göra att det blir högre frekvens på inläggen här framöver..

Ny samarbetspartner: Hoka One One

Som jag skrivit om tidigare så hade jag problem med en slemsäck under vänsterfoten under hela vintern och våren. Jag testade då att köpa ett par Hoka One One skor som har väldigt mycket dämpning och på så vis minskar belastningen mot min smärtande slemsäck. Kunde tack vare skorna, hålla igång med löpningen under perioden när slemsäcken fortsatt var irriterad.

Har alltid haft svårt att löpa på asfalt har ofta fått ont någonstans. Jag tror i grunden att det är extremt onaturligt för människor att löpa på så hårt underlag även om vissa klarar det väldigt bra, med hjälp av ett par Hoka One One så känns det mer som att löpa på gräs. De flesta skorna i deras sortiment har trots stor sula, väldigt låg så kallad häl-tå dropp vilket vilket gynnar ett naturligt steg med landning på främre delen av foten.

Nu när jag är på väg tillbaka från mina skadeproblem använder jag fortsatt Hoka One One skor på många av löppassen för att minska belastningen lite och förhoppningsvis hålla mig borta från fler långvariga skador.

Jag är väldigt glad över samarbetet med Hoka One One och som deras slogan säger så ”LET’S GO!”.

 

 

 

Jukola

Äntligen fick jag vara med i leken på allvar igen och det var helt sjukt kul att få tassa häll i Finland. Jag fick till ett riktigt bra tekniskt lopp sånär på 2st 30s misstag, men många hade problem på min sträcka och jag är väldigt nöjd med hur tekniken fungerade. Fysiskt kände jag mist stark hela vägen och tyvärr var det mest foten som hindrade mig från att springa ännu fortare, foten gör precis som jag trodde ont nu efteråt också. Men hur som helst så var det grymt kul at få vara med igen och bidra till RBK:s lag under en stor stafett. Trots att farten inte kändes som den allra snabbaste så gjorde jag väldigt bra ifrån mig jämfört med de andra på sträckan, blev 10:e på sträckan och lyckades ta in tid på täten. Gött att känna att jag är nästan där jag vill vara, bara foten börjar fungera igen.. Karta med gps-rutt.

577

För laget gick det tyvärr inte så bra med en 60:e plats, några i laget hade inte sina bästa dag, men jag tycker ändå att det fanns en hel del positivt att ta med sig från årets Jukola för RBK. Framförallt att Jeppe och Figge levererade helt magiska sträckor, sjukt imponerad av de grabbarna och håller de samma form mot nästa år och Jerker och jag är helt tillbaka från våra skadeproblem så kan det bli riktigt bra för oss på Jukola 2016!

Kika in på Figges blogg om du vill läsa mer om hans grymma innsats!

Jukola är en mäktig stafett, har ni missat den här videon från årets start så titta in den:

Nu framöver är fokus enbart på att få foten att bli helt bra igen och det ska få ta den tiden det vill. Är det någonting som står klart efter helgen så är det i alla fall att jag vill tillbaka och få uppleva fler tävlingar som Jukola.

ÖSA-träffen, positiva och negativa besked

Då är jag tillbaka till Bergen igen efter helgens ÖSA-träffen som skulle bli mitt test av foten inför Jukola. Det gick sådär, men finns dock en del positivt från helgen också

Det mest positiva är att jag beslutat mig för att foten håller för ett lopp så nästa vecka kommer jag äntligen få bidra till RBK:s förstalag igen genom att springa 4:e sträckan på Jukola.

Det negativa är att det bara blev ett lopp i helgen. Kände av foten och fick ont till dagen efter så det var ett ganska enkelt beslut att stå över resten av helgen. På loppet jag sprang var jag dock positivt överaskad av hur bra jag hängde med fysiskt, tyvärr blev det en 1-minuts bom annars var det ett riktigt bra lopp. Karta och resultat

På lördagen passade jag på att gå hälsinglands Pre-O DM vilket resulterade i ett DM-Guld! Tar det som ett kvitto på att den tekniska biten är på plats fram mot Jukola i alla fall.

Fram tills Jukola blir det bara fokus på att vara snäll mot foten och få den att hålla för att göra ett lopp i full fart. Efter det får jag ta ny sats mot höstsäsongen och göra det som krävs för att bli skadefri igen. Börjar såklart bli riktigt less på den här foten nu och jag ska verkligen göra allt i min makt för att få ordning på den så jag kan komma tillbaka på allvar igen.

 

Ulriken Opp och hoppet om Jukola

Var i lördags med på mitt andra motbakkeløp Ulriken Opp, bättre träning får man leta efter. Det gör ont. Förbannat ont. Är riktigt nöjd med hur jag lyckades plåga mig och mota bort tankarna i huvudet som från 5min in i loppet skrek ”Det här gör för ont” ”Sakta ned” ”Lägg dig ner i fosterställning och börja grina” med mera.. Motbakkeløp är grym mental träning! Jag avverkade loppets 3,6km med 605-höjdmeter på 26:09 och slutade på 12:e plats. Det var en riktigt bra genomkörare mot kommande utmaningar och framförallt Jukola som jag hoppas kunna springa. Fick ett litet bakslag i foten efter att testat den i nästan full fart på ett OL-pass förra veckan. Foten känns dock mycket bättre redan och jag jobbar målmedvetet på med mina rehabövningar, för är det någonting jag har lust på då är det att springa riktigt fort på Jukola och hjälpa fram RBK till en bra placering. På 10-mila agerade jag lagledare vilket var roligt, men det gjorde inte direkt suget mindre på att själv få vara med..

Jag har tränat väldigt bra den senaste tiden och vet att bara jag får foten att hålla så kommer jag kunna göra det riktigt bra på Jukola, men innan det ska foten testas i ”skarpt-läge” på ÖSA-träffen.

 

FILM: Ulriken

För bästa kvalitet klicka på kugghjulet till höger och välj 1080pHD

Jag fick i helgen finbesök här i Bergen av Calleberg, vädret visade sig från sin bästa sida och det blev många fina turer på fjället. Bland annat en tur upp på Ulriken som jag klippte ihop en liten film från.

Foten blir bätre och bättre och som tur är så håller den väldigt bra för löpning så länge underlaget är jämnt. Har funkat bra med fjällöpning i helgen vilket gör träningen riktigt rolig. Känner dock av foten så fort det blir platt/utför och underlaget är lite mer ojämnt så är nog en bit kvar till foten håller för full hastighet i skogen igen.. Till helgen kommer jag agera lagledare på 10-Mila och försöka stötta fram RBK till bästa möjliga resultat. Kan tänka mig att det kommer krypa i benen när de andra får ge sig ut i mörkret.. Är riktigt sugen på att komma tillbaka nu. Målet med min fotrehab är i alla fall att vara tillbaka på Jukola!

DSC_0024 (1)222

Jag är inte den som ger upp

Vårsäsongen tog slut för mig innan den börjat på förra helgens Stigtomtakavlen. Trampade snett och det högg till i senan jag haft problem med. Fick halta in sista halvan av banan. Har kämpat stenhårt för att foten skulle hålla in mot säsongen.Trodde foten var bra igen, men så var inte fallet. Ett snedsteg och jag var tillbaka på noll. Bara att konstatera att det var kört med 10-mila och alla andra stora tävlingar jag sett fram emot den här våren.

Börjar kännas lite hopplöst med en fot som fortsätter krångla på olika sätt. Har stundom undrat om det är värt lägga så mycket tid och energi på att nå mina mål inom orienteringen. Har undrat varför jag gör det. Det jag kommit fram till är att även fast jag i motgångar försökt distansera mig så älskar jag att springa orientering. Även fast jag ofta hatar att jag älskar den här sporten så finns det inget jag hellre skulle lägga min tid på, även fast det innebär att trampa vatten i en bassäng. Jag är inte heller den som ger upp, nu är siktet inställt på att bygga en fot som ska hålla för att springa fort i skogen igen. Mål om resultat känns inte som prio ett nu. Nu vill jag bara få uppleva känslan av att springa riktigt fort i skogen utan smärta och med perfekt flyt.

20150322_140328

Nytt land, ny stad, nytt jobb

Som jag hintade i förra inlägget så har jag gett mig ut på nya äventyr i livet. För två veckor sedan så tog jag flyget och flyttade till Bergen i Norge. Anledningen att jag valt att flytta hit var att jag fick ett väldigt bra jobberbjudande som jag helt enkelt kände mig tvungen att satsa på. Sen skadar det ju inte att det finns fjäll här, underbara fjäll..

Jobbet jag har fått här är hos idrottsklubben TIF Viking där jag har en tjänst på totalt sätt 50%. Jag jobbar dels som fysioterapeut på deras fysioterapeutmottagning 3 eftermiddagar/kvällar i veckan. Sen jobbar jag som orienterngstränare för orienteringssektionen i TIF Viking och utöver det så håller jag i lite löpträning för ett företag.

När jag blev färdig med studierna nu efter nyår så letade jag efter ett jobb på ca 50% för att kunna ge mig själv chansen att även satsa fullt ut på orienteringen. Så jag är väldigt glad att ha fått det här jobbet och det är otroligt roligt att få möjligheten att jobba både som fysioterapeut och orienteringstränare vilket känns som en perfekt kombination för mig!

På fysioterapeutmottagningen

Det är väldigt mycket nytt nu, men jag kommer in i det mer och mer och det känns som det kommer bli riktigt bra. Träningen har flytit på bra, men tyvärr så vill foten som jag haft problem med länge inte bli helt bra. Jag har dock stora förhoppningar inför säsongen då jag trots en del skadeproblem kunnat träna mer den sista tiden än vad jag gjort på länge. Och foten den ska nog börja spela på samma lag snart..

Vid målet av Stoltzekleiven Opp där ”Verdens brattaste løp” går av stapeln. Här kommer jag plåga mig själv mycket framöver!

 

Hårdträning i Bollnäs

Efter examen blev det två veckor av ”proffs-liv” i Bollnäs. Foten är fortfarande inte helt bra, det går dock åt rätt håll och den har blivit mycket bättre sen jag skrev här senast i alla fall. Har kunnat springa en del, vilket känns lovande. Som tur var bjöd Bollnäs på perfekta alternativträningsmöjligheter med fina skidspår. Jag tränade mer än jag gjort på länge hemma i Bollnäs och fokus låg enbart på träning och vila vilket gjorde det möjligt att träna både mycket och hårt. Under de två veckorna i Bollnäs skrapade ihop totalt 35h träning vilket jag är nöjd med, förhoppningsvis har det gjort mig lite bättre också..

Bolle bjöd på fina spår och även finväder vissa dagar.

Under ett fint 3h pass på skidor med klubbkompisar. Foto: Henrik Fröjd

Har hunnit med två helgutflykter också den ena till Ockelbo där Figge bjöd på ett fint helg-träningsläger. Sen följde jag med klubbkompisen Henrik till Grönklitt för att åka Grönklittstafetten med hans lag. Skidformen kändes fin fin och jag blev tvåa på min sträcka laget slutade på en fin 2:a plats.

På väg mot växling i Grönklittstafetten. Foto Henrik Fröjd

Nu är ”proffs-livet” över även fast mycket fokus kommer ligga på träning även i fortsättningen. Har precis gett mig ut på ett nytt äventyr i livet, men skriver mer om det senare tänkte jag.

C-uppsats om skador bland elitorienterare

Jag och Rasmus Fors har som jag tidigare nämnt under sista terminen på fysioterapeututbildningen skrivit en C-uppsats om skador bland elitorienterare. Vi skickade ut en enkät till de 50 bäst rankade orienterarna i Sverige för att få en bild över skador bland elitorienterare. Det har varit mycket intressant att jobba med och förhoppningsvis så kan studien få en roll i det skadeförebyggande arbetet inom orienteringen. Jag tänkte dela med mig av den här till alla som kan tänkas vara intresserade av att läsa den. Här är hela uppsatsen som PDF. Nedanför är utdrag ur uppsatsen.  Stort tack till alla som svarade på enkäten!

 

Senaste bilden på instagram

Bra dag att ta nya cykeln på en premiärtur! #cyclocross #Fløyen

Arkiv