Okategoriserade

Till alla er som är missnöjda med Medel-SM i Umeå

Jag kom 12-minuter för sent till start. Tog fel karta. Promenerade. Bommade. Hoppade över en kontroll.

Så alla ni som går och grämer er för att ni bommade de där minutrarna. Kom inte hit och klaga. Jag utsåg mig själv till klart mest misslyckad på TC. Vad ska jag säga om det, jag hade det ganska bra där ändå och som sagt det kommer bättre tider.

Man måste ha lite oflyt för att känna medvinden i ryggen när man väl har flyt och långskotten går stolpe in. Eller nått.

Bara lite oflyt. Ingenting annat.

Jag befinner mig inte på en lerig åker någonstans utanför Umeå. Istället så är jag i en halvtaskig campingstuga någonstans i Umeå. Dagens överraskning var halsont. Vilket på ett sätt kanske var lika bra då jag är ganska säker på att mitt knä inte hade klarat av att ta sig runt banan. Vilken jävla pajas, knät alltså.

Efter att ha varit skadad hela året så lyckades jag vara skadefri i en månad. Nu sitter jag här igen, med vetskapen av att jag borde vara ute på den där leriga åkern efter att ha genomfört ett prickfritt kvallopp. Men att misströsta det som inte är min verklighet ger väl inte mig någonting. Så nu hoppas jag på bättre dagar, och att det inte är så att jag är kass, utan bara att jag har haft lite oflyt.

Vi säger så, jag har bara lite oflyt. Men som Dylan sjöng och livet så många gånger har bevisat; The Times They Are a-Changin. Tråkigt vore det väl annars.


Bob Dylan- Times They Are A-Changin’
Uploaded by aHobo. – Watch more music videos, in HD!

Det andra knät

Mitt vänstra knä kändes lite ömt efter målgång på Lång-SM, det var väl ingenting specielt med det tänkte jag. Det var väl bara slagskadan från helgen innan som fick lite för mycket. Det skulle väl gå över till dagen därpå, tänkte jag, min egen naivitet skrämmer mig. För det gjorde förbaskat ont dagen efter, och idag är det inte mycket bättre.

Jag vet, hade jag varit klok så hade jag inte sprungit Lång-SM trots att knät kändes helt bra förutom att det var lite ömt när jag tröck på det. Men det är inte så jävla lätt att vara klok alltid. Inte så jävla roligt för den delen heller.

Fast kanske roligare än att sitta här två dagar före Medel-SM och sakta inse att en start känns ganska långt borta. Det känns förjävligt. Jag hoppas att jag inte står inför ännu en mastodont skada. Det får inte bli så nu, det ska gå över på någon dag, om min vilja kan påverka knät så kommer det bli bra på någon dag.

Lång-SM, den riktiga comebacken

Då stod jag där igen, på startlinjen i ett stort lopp med alla möjligheter att göra en bra insats. Någonting som har varit väldigt, väldigt efterlängtat. Efter ett kvallopp som gick bra och ledde till att jag ganska säkert gick vidare.

Jag öppnar finalen lite halvknackigt, men tappade aldrig den bra känslan av att vilja spika varje kontroll och kontrollerna började sitta bättre och bättre desto längre banan gick. Jag kunde sakta plocka placeringar hela tiden. Fysiskt sätt så kände jag mig aldrig riktigt slut, hade lite svårt att ta ut mig ordentligt, men när jag väl var framme vid slutdelen av banan så kände jag att benen hade fått sitt. I mål kom jag i alla fall på en 14:e plats, en placering och insats jag är grymt nöjd över. Karta

Roliga sträckor på finalbanan i den tuffa karlstadsterrängen

Efter mitt skadeuppehåll på nästan 200-dagar så är det här 4:e veckan jag är helt skadefri. Med tanke på just det att jag bara har 4:a veckors riktig löpträning bakom mig så tycker jag själv att det inte är så illa pinkat att komma 14:e på Lång-SM. Det ger mersmak.

Snart på startlinjen

Det ser ut som att jag efter mycket om och men kommer få ställa mig på startlinjen i morgondagens Lång-SM kval. Jag har längtat efter det här grymt länge och kan knappt vänta på att få ge mig ut i skogen. Min uppladdning inför tävlingen har kanske inte varit optimal. Men det är vad jag gör från det att jag står på startlinjen tills jag stämplar i mål som spelar roll. Det är där jag ska göra allt som står i min makt.

Snart dags igen?

Knät har haft en positiv utveckling. Det har blivit bättre dag för dag igår kunde jag gå riktigt och idag ska jag testa att småjogga lite. Inte utmana det, bara känna efter lite. Det här med att lära sig av sina erfarenheter är nog inte så dumt. Den här gången ska jag låta slagskadan läka ut på riktigt. Jag vet hur det gick sist. Lång-SM känns helt klart realistiskt.

Väl där kan allt hända. Nu gäller det bara att fixa knät så jag får ställa mig på den där startlinjen.

Det känns som att jag har väntat en evighet på att startpipen ska ljuda. På ritkigt, på en stor tävling alltså. Nu är det förhoppningsvis snart dags igen.

Lång SM i fara

Den nya knäskadan känns inge vidare, jag haltar fram. Jag var väldigt tacksam att den förra knäskadan läkte så tidigt så jag faktiskt skulle få en chans att ta mig tillbaka på allvar den här säsongen. Lång SM är det som har lockat mest. Det är den tävlingen som har varit i tankarna sedan jag för några veckor sedan sakta började inse att knät faktiskt skulle bli bra.

Det vore trist om en sten i Ockelbo skulle sätta stopp för det. Det kan vara jobbigt att satsa på en idrott. För det är ingen autobahn det handlar om. Inte för mig i alla fall. Snarare en gropig skogsväg, en väg med hinder på oväntade ställen. Jag tar mig förbi hindrerna för jag vet hur roligt jag tycker det är att färdas på vägen mellan dessa hinder. Så nu gäller det att komma förbi det här hindret.

Success is the ability to go from one failure to another with no loss of enthusiasm  - Winston Churchill

Flyt och oflyt

Jag har hittat det där flytet i orienteringen de senaste dagarna. Så svårt är det inte. För mig handlar det om att våga tro på mig själv och klara av att orientera med enda syfte att just orientera inte tänka på resultat eller någonting annat än uppgiften.

Idag sprang jag tävling i Ockelbo, benen var som väntat tunga efter en tuff träningsperiod. Men tekniken satt. Jag hade dock lite oflyt under loppet genom att jag slog i knät, det stelnade till efter målgång. Sist jag slog i knät var jag borta i ett bra tag. Men, precis som då så hoppas jag att det ska vara bra på max någon dag. Om den här slagskadan skulle leda till mer problem så känns det i alla bra att det inte är samma knä som jag har haft ont i tidigare. Lite omväxling liksom.

Kämpar för att hitta flytet

Har börjat jobba på Apoteket igen, vilket innbär tidiga mornar och en återhämtning som blir lite lidande då arbetet trots att det bara är fram tills lunch sliter på mig. Efter jobbet så var det en sjävklarhet att åka till Trönö där Tynne bjuder in till träningsvecka mitt i underbara Hälsingland. Bara några stenkast från pure-ol. Riktigt pure-ol.

Jag jobbar med att försöka hitta tillbaka till tekniken, jag tror jag är på rätt väg. Har en känsla att det är lättare att hitta tillbaka till någonting jag har haft än att börja på nytt. Jag hoppas det i alla fall. I sådana fall så borde jag snart vara tillbaka där jag vill vara tekniskt. Fick till några sträckor riktigt bra på dagens pass. Andra mindre bra, men jag väljer att fokusera på vad jag gör rätt i det här läget. Karta

Imorgon ger jag mig på det igen, får se om jag kan hitta det där efterlängtade flytet någon gång..

Sugen på en tuff långdistans

Jag är just nu otroligt sugen på att orientera. Sugen på en tuff långdistans. På känslan av att gå rent och vara stark. Jag har någon typ av motivations high nu. Efter att ha fått smak på känslan av att tävla i OL så vill jag bara ha mer.

Längtar till Lång-SM, vill starta nu. Men som tur är så har jag fortfarande lite tid på mig att hitta någon sorts fysisk och teknisk form. Ska bli spännande att se vart jag står efter mitt långa skadeuppehåll. Jag tror att få är lika hungriga på att få ge sig ut i skogen i det här skedet av säsongen som jag är.