Arkiv för februari 2010

På väg mot Spanien

Resan mot Spanien har börjat, vi har åkt till Uppsala och sover hos trevliga släktingar här ikväll. Imorgon klockan 04.00 bär det av mot Arlanda och därifrån mot Spanien. Sen, mina damer och herrar då och där blir det barmarks-ol som aldrig förr, kommer bli sjukt kul det här. Får se om jag uppdaterar någonting på bloggen från Spanien, annars så kan ni se fram emot en fet uppladdning i kartpärmen när jag kommer hem.

Fin jävla barmarks-ol, gött.

Jobbar mig tillbaka

Jag börjar sakta jobba mig tillbaka till löpformen igen, tror att jag snart är tillbaka minst lika bra som jag var innan skadan. Sprang igår hela 40min utan smärta, passade på att få in lite OL också Karta.  Är vid det här laget ganska övertygad om att jag kommer kunna springa i Spanien, vilket känns great, inte många dagar kvar tills barmarks-ol nu!

Annars så går den mesta tiden och energin åt att titta på OS, sjuktligt många härliga inspirationskällor att hämta därifrån. Roligast hittils tycker jag är Johan Olssons ryck på dubbeljackten, sjukt mäktigt att bara rycka på det där sättet.

Everybody was kung fu fighting

Vi på OLGY var inbjudna av OL-högskolan i Dalarna idag för att få se hur det är där. Måste säga att jag tycker det verkar riktigt nice, är helt klart med i mina funderingar inför vad jag ska göra i framtiden. Under besöket så fick jag köra OL igen för första gången på länge, 20min smärtfri löpning idag! Karta

Sedan bar det av mot middagen i Sandviken, där bjöds det på semmlor:

JAAA!

Jag är glad, lättad och tacksam.

Morgonmänniskorna i Norrsätra tittade konstigt på mig när jag klockan 07.40  stoppade klockan efter 10min smärtfri löpning och skrek  JAAA! Det sket jag i, så jävla lättad. Jag kanske ropar hej innan jag är över bäcken nu, men det skiter jag också i. Det här är en av de saker som är så förbannat underbara med att sattsa på en idrott, de här små segrarna som ingen annan uppmärksammar, men de är inte mindre underbara för det.

Kör ungefär samma grej som när jag började springa efter benhinneinflamationen, ökar successivt, 10minuter idag, 20min imorgon osv.

Det känns bra

Inspirerad av Kallas och Hellners bedrifter igår så bar det ut på ett skatepass i Högbo i morse, kom upp i 95% av maxpuls. Det var ett bra tag sen jag var där uppe och rotade, när man ligger på den pulsnivån känner man att man lever, så jävla skön kännsla när kroppen går på max. Sen är det heller inte helt fel att få lägga sig i snön med en fet slemrand och njuta av livet, inte alls. Har saknat det här.

Det känns bra, känns som att jag är på väg tillbaka, men mycket avgörs imorgon då jag ska testköra knät under 10-minuter löpning. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Det är ingen vanlig dag idag, det vet ni väll? Det är fettisdagen, vilket självklart innebär att Hedlund och jag har haft ett långt besök på Marangoni. 2-koppar kaffe och en fet semla, det är kärlekt det.

Hoppas

Mitt knä har fått en dos kortison idag, jag hoppas verkligen att det ska bli bra nu. Annars vet jag inte vad jag gör. Jo förresten det vet jag visst, jag fortsätter att kämpa. Ge mig fler motgångar, gör det, jag blir bara starkare och starkare.

Hälsingeleden

Sitter och myser i soffan och det gör så härhärligt ont i kroppen, som det ska göra efter 50km pure skiing. 3.06 tog det för mig att avverka sträckan Harsa –  Bollnäs, större delen av banan var ren och skär njutning inget annat. Hälsingeleden är det första lånloppet som jag verkligen har uppskattat under själva loppet, kanska för att naturen här i Hälsingland är priceless, kanske för att jag la upp loppet med mer hjärna och inte väggade. Jag vill verkligen rekomendera det här loppet och det säger jag inte bara för att RBK ska casha in utan för att det är så förbannat vackert i Hälsingland. För det är det, det har till och med Heddan fattat efter dagens strapats.

Jag la upp loppet perfekt, höll igen i början då jag har lärt mig av mina erfarenheter, och kunde öka på slutet och köra slut på mina krafter. Det här gör jag om.

Trött och frostig efter loppet, foto: Lars Olofsson

Någonting att se fram emot för en gångs skull

Kan efter igår skriva in simma på listan med saker jag inte kan träna. Listan börjar bli ganska lång nu..

Nu  är det i alla fall helg vilket innebär att jag åker till Bollnäs med Heddan för att åka Hälsingeleden imorgon. Det blir nog framförallt stakning då mitt knä är som det är, men 50km stakning är ingenting jag tackar nej till. Ser tvärtom fram emot det, förhoppningsvis så får jag känna mig jävligt trött och hård för första gången på ett bra tag.

Bansträckningen på Hälsingeleden, Harsa - Bollnäs

Helvetesskadan

Läser lite på  nätet om min skada, inlammerad slemsäck på knät (läs helvetesskadan). Det är ingenting annat än dyster läsning. Sammanfattning av alla info som finns där ute är väl ungefär att det ofta blir långdraget, riktigt jävla långdraget. Och det värsta av allt är att mycket av den träning man kan bedriva är förvärrande. Det finns heller ingenting man direkt kan göra åt saken i det här läget, om det kvarstår ännu längre så är tydligen kortison spruta ett allternativ. Fyfan. Det här är officiellt helvetesskadan. Det är nått så jävla äckligt.

Drar till parkbadet nu, ska testa att simma se om det går bra. Om det inte gör det så kommer jag återfinnas gråtandes i bubbelpolen.

Jag vill ju bara springa

Varför ska det bli såhär för? Det är nu fjärde vintern i rad som jag har varit delvis skadad under och jag som bara vill springa. Men det är tydligen för mycket begärt.

Den som ändå kunde gå ut och rasta lite på benen