vägen mot Polen
Arkiv för maj 2010
Går vidare
31 Maj 10
Har börjat komma över landslagsledarnas totala avsaknad av tro på mig, det får stå för dem helt enkelt. Det är en hel del positiva saker som händer nu i alla fall, bland annat så var jag nere på sammandrabbningen i Örebro som var en riktig höjdare. Sen lyser solen vilket indikerar att poolen kanske tas fram idag, att bada pool med solen i ögonen det är och förblir svårslaget. Nu bär det snart iväg till en sjukgymnast, tror ni att han har hittat någon mirakelkur? Nej.
Sågad
28 Maj 10
Jag har blivit totalt sågad av juniorlandslagsledarna, de tycker inte att jag är bland de 18st som är mest aktuella inför JVM i Polen nästa år. Tydligen så var det kört för mig att få den här chansen till ett läger inför JVM nästa år då jag missade vårsäsongen på grund av en skada. Jag trodde att det skulle räcka med det jag visade ifjol, i ansökningen får man skriva ett mail där jag självklart skrev om hur min skadesituation såg ut och att jag satsar fullt ut mot Polen.
De tror alltså inte att jag är aktuell inför Polen nästa år. Challange accepted.
Mot Stockholm
26 Maj 10
Jag är inte riktigt i Stockholm än, men snart. Ska dit med de härliga boysen i 3:an här på OLGY och göra stan, bland annat så ska jag agera coach på Stockholm city cup, imorgon väntar ett lite mindre roligt besök på riksdagen. Kommer bli grymt det här i alla fall.
En bula
25 Maj 10
Har fått en bula på knäskålen, det sticker ut en liten boll, en extra knäskål liksom. Har ingen aning hur den har kommit dit eller varför. Det är ju inte ens i det området jag har ont. Mycket, mycket konstigt. Känns på sätt och vis bra att det händer någonting med knät att någonting blir annorlunda, fast å andra sidan så kan den här bulan omöjligen vara bra, det ser för jävla freaky ut. Får snacka med sjukgymnast imorgon.
Hälsingekavlen
23 Maj 10
Hälsingekavlen avgjordes idag, min roll var att springa sträcka 1 som extra löpare (det var bara den som kom först i mål som räknades, det vill säga Jeppe) kanske inte världens viktigaste roll, men bidrog lite. Då jag lyckades finta bort både mig själv nästan alla lagen bakom RBK och GOK i täten genom att läsa på fel sträcka. Agerade lite lite bromskloss alltså. Kom med min så kallade ”jogg” fart som vissa kritiserar för att det är snabbare än jogg in som 3:a på sträcka i alla fall.
Så jag har spenderat en stor del av dagen på en leråker i ösregn utanför Forsa. Det var faktiskt riktigt trevligt, nog för att jag undrar vad fan jag egentligen pysslar med när jag står och duschar i kallvatten ute på en åker i ösregn. Men någonstans så tycker jag att det är kul, faktiskt. Kanske inte just själva duschandet, men som helhet, även fast det är kallt, regnar och jag inte kan springa på riktigt så tycker jag att det är kul. Det säger en del om hur mycket jag tycker om den här sporten..
Framtiden
19 Maj 10
Det slog mig idag att nästa fredag skriver jag mitt sista prov på gymnasiet, sen är det bara två veckor tills det är slut. Känns både skönt och lite främmande. Min plan för framtiden är att flytta hem till Bollnäs nästa halvår och jobba 100% som orienteringsproffs (om mitt knä tillåter, vågar knappt tänka tanken att den inte skulle göra det, fyfan) och cirka 30% som kartritare. Sedan är planen att till nästa vårtermin börja plugga till sjukgymnast i Uppsala. Det ska bli roligt att göra någonting nytt trots att det har varit 3 underbara år i Sandviken.
Solen i ögonen
17 Maj 10
Vet ni vad, idag har jag haft solen i ögonen. En härlig dag med bland annat en fotbollsmatch of doom mot ettakidsen med en inställning som var fantastisk hos mina grabbar, en fika i sommarsolen förgyllde självklart också dagen.
Note to myself: det är klart det suger att vara skadad, men vafan life ain’t so bad.
Fasaden rasar
16 Maj 10
Alldeles nyss så rasade min positiva fasad som jag har byggt upp för mig själv, någonstans mellan att bläddra igenom rubrikerna på World of O och att lägga en träningsbana. Jag försöker konstant att se saker från det positiva synsättet och har lyckats ett bra tag, tills nu. För nu känns det ganska hopplöst, för det är ett helvete. Jag tränade grymt bra hela hösten/vintern bättre än någonsin tidigare, kände att jag är på rätt väg, sen slog jag knät i en sten på en vintercup. Någonting som inte borde ha betytt ett dota. Men, i knäfan måste någonting hemskt hänt, för det var väl ungefär 5 månader sedan och det är väl snarare sämre nu än nånsin tidigare. Det tar på mig att ha orienteringen runt mig hela tiden, det har jag för att jag tycker att det är så förbaskatt kul. Men jag står liksom vid sidan av, utanför, får inte vara med på riktigt. Det som gör att det känns så hopplöst är att det inte blir bättre, inte ett dugg. Det finns inga mirakelkurer, frågan är om det finns någon kur. Jag börjar tveka.
För mig funkar det inte att bara gå runt och le och vara glad hela tiden, det är praktiskt omöjligt. Jag har ambitionen, men att vara förbannad och less hör till livet det också. Det är stunder som den här som får än att uppskatta när man väl har solen i ögonen.
GW-Talon
15 Maj 10
En fördel med att bli lämnad ensam här i Sandviken när mina vänner drar för att springa tävlingar är att jag får tid till sådant jag inte får tid till annars. Min uppfinningsrikedom får alldeles för lite plats i min vardag, men som tur är så har den fått lite utrymme nu. Det hela ledde till att skapa en av världens lättaste löparsko utifrån mina gamla trasiga trotjänare Inov-8 X-Talon. De sitter som en smäck på foten och löpkänslan är helt otrolig, jag kommer naturligt upp på tå i de här skorna då det är som att springa barfota. Mina damer och herrar jag ger er GW-Talon:
Ett par utslitna X-Talon/GW-Talon
Det är vägen dit som är belöningen
14 Maj 10
Jag såg filmen Peaceful Warrior igår, en grymt bra film som rekommenderas varmt. Filmen är ett hav av visdom, här nedanför är ett klipp ur filmen. Klippet belyser en extremt viktig sak, att det är vägen till ett mål, själva resan man får vara med om som är belöningen. Själva destinationen i sig kommer inte ändra allt och kommer heller inte göra än evigt lycklig. Men på vägen mot någonting får man vara med om massvis med roliga saker. Min väg mot Polen är en väg kantad av härliga upplevelser som jag inte hade velat varit utan.
