Arkiv för juni 2010

Träningen

Det går riktigt bra med träningen nu kör mycket skaterullskidor. Blir bättre och bättre på skidor om inte knät blir bra den närmaste tiden så kanske jag kommer sätta upp någon skidtävling som mål den här vintern. Kanske någon skidorienteringstävling också. Jag får se, just nu är jag bara glad över att jag har hittat en träningsform som jag kommer upp grymt i puls av och som skonar mitt knä.

Har som somliga kanske märkt börjat lägga in en del pass från min garmin till träningsdagsboksajten funbeat. Mest för att det är bättre kartor där en i Garmin Trainingcenter. Dessutom så finns en del av mina träningar för allmän beskådan, en livefeed finns till höger här på bloggen.

Vad det beträffar löpningen så gjordes ett rejält framsteg idag då jag gjorde en liten testjogg, det gjorde inte ont att jogga! Riktigt skönt framförallt eftersom att jag åker till Lettland för att springa jogga Kapa 3-days. Har inte varit alltför OL-motiverad den senaste tiden då det är lätt att bli less på joggorientering. Är dock efter en liten paus  riktigt sugen på att orientera igen så det blir nog riktigt kul i Lettland.

Vardagslyx

Är kartritare det optimala sommarjobbet? Jag börjar nästan misstänka det. När jag hör hur min wingman har det om dagarna med dress-code och sena kvällar. Som kartritare är det ingen jävla dress-code, när solen gassar på brukar jag gå runt med baröver och löparshorts och bara njuta. Mitt i härligheten. Mina arbetskamrater är för det mesta inte alls irriterande, som räven jag såg idag till exempel, den bara stack när jag kom i närheten. Det var dock ett litet gräl mellan två kollegor idag det var en orm som jagade en groda. Ingen på arbetsplatsen gillar de där jävla ormarna, slingriga och äckliga. Jag har dock lärt mig att arbeta i samma skog som dem. Att arbeta som kartritare har varit en perfekt terapi för min ormfobi.

Det allra bästa med jobbet är i alla fall att jag efter avslutat pass kan vada ut i vassen för att ge mig ut på en simtur i det svala vattnet. Det är vardagslyx.

Tillbaka i vardagen

Är sedan i måndags tillbaka i min vardag. Det blev några underbara dagar på Hästängsudd, fick för en stund njuta av sommaren med sol, träning, vattenskidor, srömmings dragande och motorhaveri i Vaxholm vilket resulterade i lite extra träning i form av rodd. Det var gött i alla fall att få ha lite semester, har ju i stort sätt jobbat sedan studenten.

Är som sagt tillbaka i vardagen nu med uppstigning klockan 06:40, jobb på Apoteket, träning och mer jobb som kartritare ute på Prästnäset. Det är skönt att ha någonting att göra i alla fall, men det ska bli riktigt fint med ännu en minisemester nu på torsdag. Den här gången till Lettland och Kapa 3-days.

Nu är det dags för mig att åka till jobb nr 2.

Midsommarfirande

Midsommarfirandet har börjat alldeles utmärkt med två korta simpass, rullskidåkning och styrka, allt med solen i ögonen precis som det ska vara på midsommar. En liten primallunch har också avverkats och snart bär det av till stången, som alltid så är gött här ute i skärgården.

Inte den här gången

Tog på mig löparshortsen och tog av mig tröjan för att sticka ut på ett försök till jogg i solen. Det blev just ett försök, konstaterar nu att den där pajsaren som gav mig kortisonsprutan har gjort mitt knä värre, bra gjort, jag trodde det hade nått botten. Har fått ont på ett nytt ställe och det gör nu ont när jag joggar också. Vill tycka synd om mig, men tillåter inte mig själv till det. Ska inte låta knät ta ifrån mig att det är sommar, sol och att jag åker till Stockholms skärgård och underbara Hästängsudd idag för att fira midsommar. Inte kan jag sitta här och lyssna på Thåström. Inte den här gången.

En tanke

En tanke slog mig när jag varvade ner efter mitt afterwork-rullskidpass där jag klämde in några riktigt fina backintervaller. Jag har den senaste tiden tränat väldigt mycket skaterullskidåkning, jag börjar komma upp riktigt bra i puls på passen och känner mig starkare och starkare efter varje skidpass.

Tanken som slog mig var, varför inte sattsa på skidor? Tills knät blir löpbart. Det är en så länge bara en tanke, men en väldigt lockande sådan då jag har stått och stampat på samma ställe så länge nu. Som orienterare vet jag inte hur min framtid ser ut, självklart sattsar jag stenhårt mot Polen och jobbar konstant för att ta mig tillbaka. Men någon form av mål som jag kan se framför mig just nu vore inte fel att ha. För Polen ligger just nu någonstans bortom horrisonten, visst vet jag att det finns där bakom någonstans och att det målet fortfarande är fullt nåbart, men mitt knä måste hoppa på resan snart.

Som sagt, än så länge bara en tanke. Måste ta ett ordentligt tränarsamtal med mig själv och se över tanken.

Min stora idol under min tid som skidåkare i ungdomsåren:

Fullt upp

Har fullt upp med jobb nu, jobbar som jag skrev om tidigare på apoteket på förmiddagarna nu har jag även gått på ett eftermiddagsjobb i form av kartritning. Riktigt skönt att få komma ut i skogen, sen kanske det inte var världens roligaste ritning idag då jag i stort sätt ägnade mig åt att rita in ett hygge av storlek gigantisk som förstör fin terräng. Dagens träning  var riktigt fin med simning ute i det fria, grym allternativ träningsform! Funderar på att skaffa en våtdräkt för det är lite för kallt för att det ska bli några längre simpass.

Trots att jag har fullt upp så han jag självklart med att följa världscupssprinten i Gamla Stan, sjukt kul att Jerker fick kliva upp på pallen! Imponerande.

Jukola

Kom för en dryg timme sen hem från Jukola, det blev start för mig och en grymt rolig helg. Ångrar inte att jag åkte dit då det trots att jag inte kan tävla på den nivån jag vill tycker att det är grymt kul att springa orientering, att umgås med rehngänget en helg är heller aldrig fel. Jag ska i och för sig inte sticka under stolen med att jag några gånger under loppet frågade mig själv vad jag höll på med när jag luffsade fram i den finska vildmarken med ett gäng gubbar. Fick i alla fall på ett godkänt tekniskt lopp och lyckades plocka 28 placeringar. Trots att terrängen var helt fantastisk och det var mycket som var roligt i helgen så var ändå höjdpunkten den finska vedeldade saunan efter målgång, priceless..

Direkt efter hemkomsten till Bollnäs stack jag ut på ett härligt rullskidpass i solen. 45:01 på 15km kuperad åkning och en puls som jag inte har varit i närheten av de senaste 5 månaderna, ett riktigt bra pass. Lär bli massvis med sådana här snabbdistanspass på rullskidor i sommar, då ska nog VO2maxet snart vara på topp igen.

Jukola?

Drar till Finland för att springa Jukola snart, det är tänkt att jag ska powerjogga 6:e sträckan i andralaget. Att jag startar är dock inte helt hundra då jag har fått grymt ont på ett annat ställe i knät sen den där kortison sprutan. Jag hoppas verkligen att den där läkaren vet vad han pysslar med, hans ord som fick mig att gå med på sprutan var ”Det kommer i alla fall inte bli sämre”. Jag hoppas att han får rätt för hitintills är det mycket sämre. Testade att jogga 10 minuter idag det gick hjälpligt, jag hoppas jag kan starta på Jukola i alla fall för terrängen är vad jag har hört någonting utöver det vanliga.

Besvikelsen

Var hos en ortoped på Bollnäs sjukhus idag och han tyckte att en kortisonspruta vore aktuellt. Han trodde i alla fall inte att det kunde bli sämre, så han fick ge mig den där kortison sprutan. Nu är jag hallt, jag hoppas verkligen att det är temporärt och att det i alla fall inte ska bli sämre av kortisonet. Ärligt talat så tror jag inte att det kommer bli bättre av det här, orkar helt enkelt inte sätta mitt hopp till någonting, har gjort det så många gånger det senaste halvåret. Varje gång jag har insett att jag står på ruta 1 igen så är det alltid samma besvikelse. Jag är så jävla less på den där besvikelsen.

Jag har i alla fall bestämt mig för en sak, om jag någonsin blir kvitt den här knäskadan, om jag kommer kunna springa fort och långt helt utan smärta igen. Då ska jag aldrig mer bli skadad igen, det ska bli mitt huvudmål. Det vore så gött att få slippa den där upprepade besvikelsen.