Lägret

OLGY-lägret är över, lägret var riktigt fint ett av de bästa jag varit på. Lägret hade varit helt fantastiskt om inte mitt knä… Nej, det är ingen idé att humma om vad jag hade gjort eller inte gjort, nu är knät som det är, ett problem som ska lösas. Jag gjorde det bästa jag kunde av lägret, jag tror i alla fall att jag är en bättre orienterare nu än för en vecka sen. Alla kartor från lägret ligger i kartpärmen för de som är lagda åt det hållet.

PURE

Jag befinner mig nu i Aydat eller OL-Heaven som stället kallas i folkmun. Clermont-Ferrand terrängen sviker inte den är… den är helt fantastisk. Mitt knä däremot har svikit mig, han är ingen lagspelare, jag gör mitt bästa, medans han bara tänker på sig själv och vill inte springa. Var riktigt lack efter förmiddagspasset känner att vårsäsongen håller på att rinna mig ur händerna. Jag hatade verkligen att jag älskar den här sporten. Men efter en promenad runt lac Aydat med mycket mindstreaming och peptalk med mig själv så kom jag på bättre humör och jag ska fortsätta göra mitt bästa. Bättre blev det redan på eftermiddagen med en närmast perfekt träning i en av de svåraste, finaste, tuffaste, härligaste terrängerna man kan hitta. Kartorna finns i kartpärmen.

Mot Frankrike

Tung förlust igår, men trots det en fantastisk säsong av Bollnäs GIF, SM-silver är inte guld, men inte heller fy skam..

Om någon timme börjar resan till Frankrike, till barmark, till PURE-OL. Inte vilken pure-ol som helst utan självaste definitionen av pure-ol. Jag har drömt om att tassa runt i den här terrängen sen jag för första gången såg kartan efter wc-finalen 2006. Clermont-Ferrand är vad jag har förstått en av de mest utmanande terränger man kan stöta på som orienterare, ska bli oerhört fint att få uppleva den här terrängen för första gången. Efter att vi har tränat några dagar där ska vi åka vidare till Fontainebleau som också verkar vara riktigt fint.

Frågan är bara om jag kommer kunna njuta av terrängen till fullo och kunna springa, eller om jag får traska runt i grönområderna. Allt är upp till knät, jag har stretchat kört rehabstyrka, gjort vad jag kan. Nu är det bara att hoppas, hur som helst så kommer det bli en grymt rolig resa som alltid när man är ute med OLGY-Sandviken. Nu måste jag sätta upp hästsvansen och kamma moppemuschen (temat på årets resa). Au revoir.

Pure...

Mot studenternas

Snart åker jag till Uppsala för att träffa släkt och självklart se på bandy, jag är en av många Bollnäsbor som vallfärdar tillstudenternas i helgen för att se Bollnäs ta sitt första SM-Guld sedan 1956. Det kommer bli en tuff match, men jag tror på seger. En liten extra krydda på finalen för mig är att jag har råkat boka biljett där Hammarby-fansen kommer stå, givetvis en felbokning av mig. Jag ska försöka mygla till mig en annan plats, men om jag inte lyckas så tror jag det kan bli spännande..

Miss being strong, being fast, being whole

Jag saknar känslan av att kunna springa utan smärta och känna mig förbannat stark och snabb. Nå grymt. Så nu tänkte jag köra ett rehab pass med redcore och stretching. Så får jag se om jag hittar tillbaka till den där känslan någon gång.

Sjukgymnastbesök och Blekinge

Har fått träffa en sjukgymnast idag och rätt ut lite saker om mitt knä, känns bra. Nu vet jag vad jag behöver träna för att komma tillbaka till löpningen igen. Förhoppningsvis så kan jag springa i Frankrike på nästa veckas OLGY-läger, men det ska bli kul i vilket fall som helst. Kartpromenader är en underskattad träningsform enligt mig, men handen på hjärtat så skulle jag prisa gud om jag kunde springa i den berömda Clermont-Ferrand terrängen. Det blir inte så mycket mer PURE än Clermont-Ferrand.

J-cupspremiären är flyttad till Blekinge, någonting som jag är mycket glad över. Blekinge ligger mig väldigt varmt om hjärtat då jag har spenderat mycket tid där på somrarna i våran sommarstuga på ön Hasslö. Förutom att det är grymt fint i Blekinge så är det förbannat bra förutsättningar för orientering där också. Med barmark stora delen av året och fina kartor i bra kvalite. Martin Söderberg har idag varit och föreläst för oss om OL-Högskolan i Blekinge. Om sjukgymnast utbildningen hade funnits där så hade jag inte tvekat. Velar mycket om vad jag ska göra i framtiden utöver att satsa på orientering, lutar åt sjukgymnast utbildningen i Uppsala, men jag får se. Blekinge vore inte fel..

Doppet

Här är doppet som jag skrev om igår, jag är först i. Det är inte bara skönt att bada kallt efter träning, det är bra för återhämtningen också, på grund av ökad blodgenomströmning genom musklerna så blir man snabbare av med slaggprodukter som mjölksyra. Så en kalldusch eller ett kallt dopp rekomenderar jag att ta efter varje träning! Och då har jag inte ens gått in på gur bra mental träning det är..

Helt jävla otroligt underbart

Ni kanske undrar om det blev en härlig dag det här, nej det blev det inte. Det blev en helt jävla otroligt underbar dag! Bollnäs GIF är i SM-final för första gången sedan 1956, och ja biljetten till studenternas är bokad.

Härlig dag?

Härlig dag idag som började med lite härlig skare skateing med solen i ögonen på Öjaren. Karta

Efter skid-o passet så var det dags för det årliga doppet i Högbodammen, sedan vi killar i 3:an började 1:an så har vi varje vinter tagit ett dopp. Det var gött som vanligt, men inte samma adrenalinkick nu som förr, men still gött.

Har tillrätt en riktigt fin kycklinggryta ala Morberg, vilket givetvis blev lyckat.

Som ni ser mycket positivt idag, men den här dagen kan gå till Göran Winblad-historien som en riktig skit dag om Giffarna inte spöar SAIK i kväll. Om 10min smäller det.

8-veckor

Det känns bättre och bättre, knät som jävlats hit och dit känndes riktigt bra idag på styrkan. Löpmässigt så testade jag det visserligen inte mer än några korta ruscher under fotbollen. Känns bra nu som sagt, men som jag har skrivit tidigare så är knät lite osympatisk jag vet inte vart jag har den rackaren.

Det var ungefär 8-veckor sedan knät började jävlas, tack vare en sten under djupsnön i Alfta. Dessa 8-veckor har träningsmässigt inte varit de bästa jag har varit med om, de har gått mig på nerverna, de har testat min skalle, min vilja. Vissa stunder har jag bara velat skita i det här, det ska jag inte sticka under stolen med. Men viljan har i 99% av fallen segrat över den där idioten som sitter i min skalle och ibland bara inte orkar med alla motgångar. Jag har tappat en del träningsmässigt under de här 8-veckorna, men har gjort mitt bästa för att utvecklas. Träningen innan det här breaket är den bästa träningen jag någonsin har bedrivit. Så jag tror och hoppas att jag är med i matchen när säsongen snart drar i gång.

Är det någonting jag har lärt mig under min idrottskarriär är det att man inte kan ta någonting för givet, motgångar kan komma när man minst anar det, kanske mitt knä kommer krångla hela säsongen, kanske hela året. Det jag vet är att om jag fortsätter göra mitt bästa i alla situationer så kommer det gå bra det här.

På tisdagen för 8-veckor sedan så sa jag innan träningen att jag aldrig har varit helare, sedan dess har jag varit mer eller mindre skadad hela tiden. Hur nästa 8-veckor kommer se ut har jag ingen aning om, men det ska bli kul att få se!