Göran Winblad
vägen mot Polen
En lång väg tillbaka
15 Aug 10
Jag är hemkommen från Timrå och norrlandsmästerskapen, en rolig helg med undantag från 10-jobbiga minuter från medeldistansen. Att orientera bra på tävling i tävlingsfart är någontin som jag inte har tränat på väldigt länge. Att det är en färskvara att klara av det och någonting som aldrig kommer att komma gratis fick jag lära mig den tunga vägen. Ja, ni kan titta på kartklippet här till höger. En bom av storleken gigantisk. Jag bjuder på den, skratta gått åt den, för jag tänkte inte bjuda på några fler humoristiskt stora bommar.
Det är ett tufft jobb att tekniskt ta mig tillbaka till där jag en gång var. Ett jobb jag gärna gör, för jag älskar den träningen som krävs för att ta mig dit. Det är en lång väg till den tekniska formen jag hade förra hösten, men jag ska dit. För att sedan bli ännu bättre.
Jag tog ett klart steg i rätt riktning på dagens långdistans, där jag inte orienterade bra, men okej. Kunde i alla fall lämna Timrå med 2-guld och med många lärdomar rikare.
Kartor från helgen hittas här.
Åker snart till Timrå…
13 Aug 10
Åker snart till Timrå för att springa Norrlandsmästerskapen, idag är det sprint, sedan medel imorgon och lång på söndag. De här tävlingarna kommer perfekt för mig, jag behöver få tillbaka lite tävlingsrutin inför stundande SM.
Men framförallt; som jag har läntat efter att få tävla, jag ska njuta av varenda sekund.
Hey, I´m running
10 Aug 10
Måste stanna upp lite och konstatera att jag springer igen. Jag är tillbaka. Skadefri. Har känt av knät lite på de längre högintensiva passen, men det har inte gjort ont. Jag har inte blivit hallt som jag vant mig vid efter mina tidigare försök att börja springa igen.
Jag är otroligt jävla tacksam att knät gett med sig. 184-skadedagar blev det, jag är imponerad av mig själv att jag inte har sjunkit genom jorden och gett upp. Tanken har inte ens slagit mig. Glöden och viljan att hålla på med orientering är för starkt.
Nu börjar den riktiga utmaningen; att inte få ett återfall i skadan eller dra på mig någon ny. Challange Excepted.
Videobevis från Polen på att jag springer igen, kommentera gärna löpsteget.
Är hemma i Bollnäs igen…
9 Aug 10
Är hemma i Bollnäs igen efter en riktigt härlig vecka i de Polen. Det låter kanske klyschigt att det kommer någonting bra ur allt. Men jag tycker att det går att hitta någonting positivt ur det mesta, faktiskt. Det här Polen lägret var precis vad jag ville ha, så att jag inte kom med på SOFT:s läger ser jag nu inte som någonting negativt. Det mesta har två sidor, det gäller bara att inse att det går att vända på saker och ting. Tack till de andra lägerdeltagarna som gjorde lägret grymt roligt.
Jag fick med mig en riktigt bra känsla hem från Polen, en känsla av att det här kan gå vägen. En tro på mig själv som sakta har försvunnit i takt med att skadedagarna har nått skyhöga höjder. Nu kör jag. Hela vägen till JVM!
Sista backen besegrad
7 Aug 10
Sista bokskogsbacken är besegrad, sista kontrollerna är spikade, sista träningen på lägret är genomförd. Benen kändes precis som jag ville att de skulle göra efter sista passet. Förjävliga. Vilket är ett kvitto att jag har utnyttjat lägret till fullo.
Gårdagens eftermiddagspass som bestod av 13,6 långa-kilometer av tuff polsk orientering tog de sista krafterna från mig. Trappan upp till första våningen här på vårat boende har sedan dess varit en tuff fight. Superkompensation here I come.
Kartorna, vad tror ni? Det är klart de ligger i kartarkivet, det finns några vägvalssträckor för er där ute i stugorna att fundera över. Så varsegoda.
5-bullar i Polen!
5 Aug 10
Det blev tyvärr ingenting av den där dubbla espresson igår. Men idag bestämde vi oss för att trotsa sängarna för att se vad fikalivet här i Wejherowo hade att erbjuda.
De medlemmar från fikakommissionen som var på plats här i Polen var elitmedlem A. Ridefelt och jag själv vanlig komissionär. Espresson slog till som en mjuk, men kraftig vårvind i gommen och syrligheten var extremt välbalanserad. Någon form av nirvana i munnen.
Med en marrängbakelse som spelade en vacker symfoni på tallriken med exotiska frukter som kompade det hela och en jordnära samt behaglig atmosfär på Wejherowos torg. Så fanns det till slut ingen tvekan på att jag skulle dela ut min andra 5:a under min tid som fikakomissions-medlem. Den första kom i Clermont-Ferrand, och nu var det dags igen. Synd att inte ordförande var med. Men grattis Marengo Cafe, som fick riktigt bra betyg även av Albin (4,2).
Kanske var det den klockrena espresson som bidrog till min grymt stabila OL-insats på eftermiddagspasset. Karta
Lägerlivet rullar på…
4 Aug 10
Lägerlivet rullar på, jag lever verkligen the pro life här i Polen. Mellan träningarna så är det inte mycket mer som hinns med än att quickrouta och slockna på sängen. Vi hade dock tänkt att bjuda till lite nu i eftermiddag genom att försöka leta fram ett fik här i Wejherowo som kan leverera en dubbel espresso värdig namnet.
Mitt kartarkiv uppdateras kontinuerligt under lägrets gång för de som är sugna på att få en inblick i den Polska terrängens utmaningar.
I Polen
2 Aug 10
Jag är nu i Polen på ett läger som har börjat alldeles förträffligt. Jag har inte sprungit så mycket i höghastighet som jag har gjort idag sedan i vintras. Knät känns bra.
Terrängen här i Polen är grymt rolig, tre träningar har avverkats hitintills och många lärdommar har redan dragits. Kartorna med utförliga kommentarer finns i kartpärmen. En av lärdommarna är att man måste kunna tåla riktigt höga doser av mjölksyra här. Så nu ska jag få några timmars sömn innan byggarbetarna här utanför drar igång, så att backarna inte känns alltför långa imorgon.
Lever lägerlivet, där träning och återhämtning är vad som står på schemat. Livin da dream..
På gång
29 Jul 10
Två etapper till har avverkats på Sveriges lerigaste idrottsarrangemang. Jag har haft två tuffa dagar på jobbet, där jag har fått inse att det är långt kvar till formtoppen både fysiskt och tekniskt. Men det har varit en bra träningsveka för mig hitnintills och det var skönt att med lera i ansiktet distanserad av Bergman med 24 minuter spricka upp i ett leende och tänka; fan jag är ju på gång alltså.
Det är en bra bit tillbaka, men om knät fortsätter medverka med lite good will, så ska det bli spännande att se vart jag står om en månad på SM. Det är ett tag tills dess, först och främst så ska jag ut på sista etappen imorgon.
Den så kallade comebacken
26 Jul 10
Det blev ingen comeback där jag rosade marknaden, jag skötte mig inte äns hyfsat tekniskt. Fysiskt så (om jag får citera Elofsson under sitt försök att ta sig tillbaka till världstoppen igen) kändes det som att köra med handbromsen idragen. Tungt gick det fick nästan motorstopp bitvis. Jag hade inte förväntat mig att det skulle kännas lätt, efter ett halvårs break från snabb löpning under så här lång tid. Att tekniken inte hänger med när farten ökar från krypkörning till slirandes fram med handbromsen i var väl kanske inte så konstigt det heller. Inte helt vant.
Men det här var ju idag inte alls viktigt, det var ju hur knät känndes som var viktigt. Det känndes bra, men nu på kvällen under mitt stenhårda arbete som kolbulle-stekare i O-ringen mässan. Så började det stelna till, bli lite ömt, lite smått svullet över slemsäcken också. Inte så farligt, men lite tendenser, på att avgrunden är djup.
Så vad kan jag säga. Jag vet liksom inte.
