FILM: Vägen tillbaka E03 ”Två stora kliv bakåt”

För bästa kvalitet klicka på kugghjulet till höger och välj 1080pHD

Jag har alltid varit av uppfattningen att det är bra mycket mer intressant att följa med på folks bloggar där de delar med sig av både bakslag och framgångar. Så trots att det var bra mycket tråkigare att göra den här videon kontra den förra så känns det viktigt att dela med mig även av motgångar. För motgångar kommer i livet oavsett vad man vill göra.

Man kan kanske undra varför jag valt att satsa på orientering, när min kropp kanske inte verkar vara helt lämpad för belastningarna. Anledningen är att jag älskar att orientera, har ibland under den tunga skadeperioden som varit försökt förneka det, men sanningen är att det inte är någonting annat jag brinner lika mycket för. Så som jag sa i videon så kämpar jag hellre för att kunna hålla på med det jag vill än att inte kämpa alls.

FILM: Vägen tillbaka E02 ”Good? This is f*cking amazing!”

För bästa kvalitet klicka på kugghjulet till höger och välj 1080pHD

Från torsdag till söndag var jag med elitgänget i Delsbo för kickoff mot 2016 och träningsläger i härlig hälsingeterräng. Det var ett riktigt toppen läger med hög kvalité på allt från banor till mat. Det mest positiva för mig var att foten fungerade bättre än på länge och att jag lyckades vara smart och avstod ett pass och tog det lugnt på några. Det är fortfarande långt kvar tills jag är helt bra i foten och helt tillbaka igen, men vägen tillbaka mot nästa säsong har börjat!

FILM: Vägen tillbaka E01 ”Hur jag hamnade här”

För bästa kvalitet klicka på kugghjulet till höger och välj 1080pHD

Tänkte göra en ny videoserie här på bloggen om min väg tillbaka till orienteringen efter över ett år med skadeproblem. I första episoden försöker jag förklara min skadehistoria på under 30 sekunder. Nu sitter jag på ett tåg på väg mot Delsbo för en träningshelg med RBK så nästa episod i videoserien kommer nog bli en film därifrån, med lite mer ”action” och mindre snack..

FILM: Blåmansløpene, Løp 1 2015

För bästa kvalitet klicka på kugghjulet till höger och välj 1080pHD

Var idag med på det första av höstens Blåmansløpene. Blåmansløpene är tre motbakkeløp under tre veckor i november med olika banor upp till Blåmanen.

Loppet gick sådär slet lite med min fot i den leriga och tuffa inledningen, kunde i alla fall göra en bra avslutning på den snällare avslutande delen av banan. Kul och jobbigt var det, precis som det ska vara med motbakkeløp!

SM och Stoltzen

SM blev inte helt som jag hade hoppats.. Om jag ska börja med det positiva så var det att jag kunde göra ett helt ok lopp tekniskt och att det nästan räckte till A-final (drygt en minut ifrån). Resultatet måste jag efter omständigheterna vara ganska nöjd över med tanke på mina skadeproblem den här säsongen och att jag i princip inte alls har tävlat i år. Det var också helt sjukt kul att få springa i teknisk stockholmsterräng, en eloge till arrangörerna som hade hittat ett väldigt utmanande och roligt område för medeln! Så till det negativa, med tre kontroller kvar hoppade jag utför en liten brant och vipps så fick jag väldigt ont i foten igen. Det kändes som jag efter månader av rehab var tillbaka på noll igen. Nu i efterhand så verkar det som att foten inte är så förstörd som jag först trodde som tur är, men det var inte tal om att försöka springa b-finalen dagen efter i alla fall. Karta och kommentar från kvalet.

587

På stafetten så var det väldigt kul att se Jesper, Figge, och Jerker ta en 9:e plats efter bra lopp av alla tre! Nästa år hoppas jag kunna vara tillbaka för fullt och konkurrera om en plats i förstalaget.

Igår gjorde jag debut i det mytomspunna motbakkeløpet Stoltzekleiben Opp, ”verdens brattaste løp”. Jag har länge velat springa detta häftiga motbakkeløp. Det har dock ofta krockat med SM så nu när jag hade chansen så var det bara att anmäla sig! Sen jag flyttade hit till Bergen har det blivit en del träningsturer uppför Stoltzen, bättre mental träning än att ta sig upp där så fort man kan är svår att få. För det gör ont, förbannat ont. Bästa tiden jag hade gjort på träning var 10.02 så jag siktade in mig på att bryta 10min barriären och tänkte att med extra tävlingsadrenalin så kanske jag har möjlighet att gå ned mot 9.30. Under själva loppet kändes det som sig bör när man tar över 300-höjdmeter på mindre än 10min; förjävligt.. Kändes som det gick alldeles för sakta, men var väldigt skönt att komma i mål och se att tiden blev 9.32, en tid jag är väldigt nöjd med och som räckte till 27:e plats bland över 3000 startande i herrklassen: resultat.

Om ni inte tror mig att stotzen är bland det jobbigaste man kan göra så har jag bildbevis:

stoltzen

Riktigt skönt att få ett kvitto på att min fysik håller en så pass bra nivå trots en säsong med mycket problem. Framöver så handlar det om att jobba på för att bli kvitt mina skadeproblem för att sedan ta sats mot 2016 som ska bli en mycket bättre säsong för mig!

Dags för comeback på SM!

Den här säsongen har blivit långt under förväntan då jag knappt kunnat tävla alls på grund av en långdragen fotskada som inte velat ge med sig.

Målet har varit att komma tillbaka till SM i medel och stafett nu i höst och imorgon kommer jag till min stora glädje få stå på startlinjen igen redo att orientera rätt och springa fort!

Det har varit en lång period av tråkig rehabträning för att få foten i brukbart skick igen, men de sista veckorna tycker jag att det äntligen har börjat vända. Jag skulle dock ljuga om jag sa att foten var helt bra och ska jag vara ärlig så har jag ingen aning hur det kommer funka med tre hårda lopp i rad. Men det gör inte så mycket, jag ska få stå på startlinjen igen, det väntas fin terräng och det kommer nog bli en grymt rolig helg!

Jag har kunnat genrepa lite med att vara med på en del lokaltävlingar runt Bergen de sista veckorna, kartor från dem finns i kartarkivet.

Förra helgen fick jag ett annat bra ”genrep” med O-intervaller uppe på Ulriken, det var den mest relevanta terrängen jag kunde hitta nära Bergen, en stor skillnad var dock att det inte finns några träd uppe på fjället.. Fint var det i alla fall!

DSC_0030

O-ringen, finbesök i Bergen och flytt

Innan O-ringen blev det några fina dagar på Västkusten på Hamburgö där Elins familj har ett sommarställe med fantastiskt läge vid havet bland de häftiga klipporna. Perfekt för fin löpning/klättring!

Årets O-ringen blev kanske inte helt som jag hade hoppats på tidigare under året. Istället för att försöka konkurrera bland de bästa i H21E så blev det en träningsvecka i klassen Open 12. När min fot fortfarande inte håller för löpning i full fart i obanad terräng och framförallt inte för flera lopp i rad av den typen så blev beslutet att ta det hela som en träningsvecka ganska enkelt. Trots detta var O-ringen en grymt kul vecka med rolig orientering och härligt umgänge i ett fint hus som vi var ett gäng grabbar som hyrde.

Veckan som varit har jag haft finbesök här i Bergen av Albin! Var riktigt skoj att få besök och bra för träningsmotivationen, för är det någon som vet hur man tränar så är det den mannen. Gårdagen blev en av de tyngre träningsdagarna jag gjort med 3h och 15min löpning på fjället över ”Vidden” med hårdkörning uppför några toppar. I slutet av passet väggade jag mer än vad jag nånsin gjort tidigare, kunde ett tag knappt ta mig fram gåendes i utförsbackarna. Efter lite käk och några timmars vila gav vi oss ut på dagens andra pass som blev 9,5km löpning med några backintervaller och kroppen funkade mirakulöst nog bra igen. Kroppen är grym och tål mycket hårdträning om man bara kombinerar det med bra vila och bra mat.

Mer hårdträning lär det bli framöver, men fokus ligger på att få min fot att bli 100% bra igen. Målet är att vara tillbaka hel och i gott slag till medel och stafett SM!

Har även hunnit med att flytta från ett av de sunkigaste områdena i Bergen till ett av de finaste och har nu en inspirerande vy att se ut över medans jag skriver, vilket kanske kommer göra att det blir högre frekvens på inläggen här framöver..

Ny samarbetspartner: Hoka One One

Som jag skrivit om tidigare så hade jag problem med en slemsäck under vänsterfoten under hela vintern och våren. Jag testade då att köpa ett par Hoka One One skor som har väldigt mycket dämpning och på så vis minskar belastningen mot min smärtande slemsäck. Kunde tack vare skorna, hålla igång med löpningen under perioden när slemsäcken fortsatt var irriterad.

Har alltid haft svårt att löpa på asfalt har ofta fått ont någonstans. Jag tror i grunden att det är extremt onaturligt för människor att löpa på så hårt underlag även om vissa klarar det väldigt bra, med hjälp av ett par Hoka One One så känns det mer som att löpa på gräs. De flesta skorna i deras sortiment har trots stor sula, väldigt låg så kallad häl-tå dropp vilket vilket gynnar ett naturligt steg med landning på främre delen av foten.

Nu när jag är på väg tillbaka från mina skadeproblem använder jag fortsatt Hoka One One skor på många av löppassen för att minska belastningen lite och förhoppningsvis hålla mig borta från fler långvariga skador.

Jag är väldigt glad över samarbetet med Hoka One One och som deras slogan säger så ”LET’S GO!”.

 

 

 

Jukola

Äntligen fick jag vara med i leken på allvar igen och det var helt sjukt kul att få tassa häll i Finland. Jag fick till ett riktigt bra tekniskt lopp sånär på 2st 30s misstag, men många hade problem på min sträcka och jag är väldigt nöjd med hur tekniken fungerade. Fysiskt kände jag mist stark hela vägen och tyvärr var det mest foten som hindrade mig från att springa ännu fortare, foten gör precis som jag trodde ont nu efteråt också. Men hur som helst så var det grymt kul at få vara med igen och bidra till RBK:s lag under en stor stafett. Trots att farten inte kändes som den allra snabbaste så gjorde jag väldigt bra ifrån mig jämfört med de andra på sträckan, blev 10:e på sträckan och lyckades ta in tid på täten. Gött att känna att jag är nästan där jag vill vara, bara foten börjar fungera igen.. Karta med gps-rutt.

577

För laget gick det tyvärr inte så bra med en 60:e plats, några i laget hade inte sina bästa dag, men jag tycker ändå att det fanns en hel del positivt att ta med sig från årets Jukola för RBK. Framförallt att Jeppe och Figge levererade helt magiska sträckor, sjukt imponerad av de grabbarna och håller de samma form mot nästa år och Jerker och jag är helt tillbaka från våra skadeproblem så kan det bli riktigt bra för oss på Jukola 2016!

Kika in på Figges blogg om du vill läsa mer om hans grymma innsats!

Jukola är en mäktig stafett, har ni missat den här videon från årets start så titta in den:

Nu framöver är fokus enbart på att få foten att bli helt bra igen och det ska få ta den tiden det vill. Är det någonting som står klart efter helgen så är det i alla fall att jag vill tillbaka och få uppleva fler tävlingar som Jukola.

ÖSA-träffen, positiva och negativa besked

Då är jag tillbaka till Bergen igen efter helgens ÖSA-träffen som skulle bli mitt test av foten inför Jukola. Det gick sådär, men finns dock en del positivt från helgen också

Det mest positiva är att jag beslutat mig för att foten håller för ett lopp så nästa vecka kommer jag äntligen få bidra till RBK:s förstalag igen genom att springa 4:e sträckan på Jukola.

Det negativa är att det bara blev ett lopp i helgen. Kände av foten och fick ont till dagen efter så det var ett ganska enkelt beslut att stå över resten av helgen. På loppet jag sprang var jag dock positivt överaskad av hur bra jag hängde med fysiskt, tyvärr blev det en 1-minuts bom annars var det ett riktigt bra lopp. Karta och resultat

På lördagen passade jag på att gå hälsinglands Pre-O DM vilket resulterade i ett DM-Guld! Tar det som ett kvitto på att den tekniska biten är på plats fram mot Jukola i alla fall.

Fram tills Jukola blir det bara fokus på att vara snäll mot foten och få den att hålla för att göra ett lopp i full fart. Efter det får jag ta ny sats mot höstsäsongen och göra det som krävs för att bli skadefri igen. Börjar såklart bli riktigt less på den här foten nu och jag ska verkligen göra allt i min makt för att få ordning på den så jag kan komma tillbaka på allvar igen.

 

Sammarbetspartner

Arkiv