Göran Winblad

Har låtit scannern gå varm idag, det var ett tag sedan jag gjorde det jag gör bäst. Det vill säga scannar, quickroutar och analyserar. Jag lät orienteringsnörden inom mig gå lös, den lever som en parasit i en kropp som inte håller.

Har fått tillbaka glädjen i orienteringen, det var roligt på Kapa, samt igår på Flästaheden. Vilket har resulterat i att kartpärmen återigen är on fire.

Jag tror det lätt blir så att orienteringsträningen går av ren slentrian, man sticker ut på sin bana utan att veta varför, kommer hem kanske scannar kanske quickroutar, men analyserar det gör man inte. Vad har man då lärt sig av träningen? Inte mycket. Jag har tack vare orienteringsnörden inom mig sällan orienterat av ren slentrian, jag älskar sporten och försöker lära mig något nytt varje pass. Men, att bara kunna jogga tog ett tag ol-motivationen från mig. För om jag ska vara ärlig så är att orientera utan att någon gång kunna ge allt i löpningen inte the real deal. Orienteringsnörden inom mig kunde inte hålla sig lugn länge. Nu vill den ha det den kan få. Det blir nog ett pass imorgon, troligtvis i Hertsjö kan inte hålla mig borta från den kartan.

Jag tror ni vet med vilket addjektiv jag kommer beskriva morgondagens träning med. En ledtråd är att jag och Albin ”kungen” Ridefelt, hävdar oss vara grundare till ordet. Eller kanske inte grundare, men det är vi som har fått fart på användningen av det i orienteringssammanhang. Tävling, först att kommentera med ordet vinner.

Är tillbaka från en grymt kul tripp till Lettland med härliga rehngrabbar. Det var till 99% roligt, det som var trist var dag 1 på Kapa 3-days då jag utmanade knät för mycket och vid kontroll 9 fick ta beslutet att det var stilsam promenad som gällde resten av banan. Det var en härlig känsla att kuta på lite i alla fall, jag ledde fram tills knät sa ifrån. Trodde för en stund att knät var bra. Naivt. Promenaden därifrån blev en lång funderare och en hel del svordommar, tur att mina medtävlande inte talade samma språk som mig. Jag bryter mer eller mindre ihop med jämna mellanrum, ibland rinner bägaren över. Att ha varit skadad i ett halvår har inte varit någon dans på rosor. Det börjar bli vardag för mig att bryta ihop och komma igen. Men om jag får citera en hård kille från en intervju i senaste numret av Cafe som på frågan hur han tacklade skadan som gjorde att han fick stå över inomhussäsongen så svarade Johan Wissman någonting i stil med: ”Under en idrottskarriär på 15-20år så kommer motgångar, man får ta det som en man”. Jag tar det som en man. Jag kör mina mjölksyrebetungande rullskidpass och tar en kalldusch efter, jag gör vad jag kan.

För den som trodde någonting annat så är det fortfarande 100% satsning mot Polen som gäller. Ska börja titta på vad man kan göra med knät kirurgiskt inom den närmaste tiden.

Jag tror fortfarande att jag kommer ta mig till Polen och prestera bra där, men om jag inte skulle göra det. Så ska jag inte kunna sitta och tänka vad jag borde ha gjort annorlunda. Jag ska kunna säga som bandet Laakso sjunger i låten My Gods: ”You should only know how hard I´ve tried, still I failed”.

Det går riktigt bra med träningen nu kör mycket skaterullskidor. Blir bättre och bättre på skidor om inte knät blir bra den närmaste tiden så kanske jag kommer sätta upp någon skidtävling som mål den här vintern. Kanske någon skidorienteringstävling också. Jag får se, just nu är jag bara glad över att jag har hittat en träningsform som jag kommer upp grymt i puls av och som skonar mitt knä.

Har som somliga kanske märkt börjat lägga in en del pass från min garmin till träningsdagsboksajten funbeat. Mest för att det är bättre kartor där en i Garmin Trainingcenter. Dessutom så finns en del av mina träningar för allmän beskådan, en livefeed finns till höger här på bloggen.

Vad det beträffar löpningen så gjordes ett rejält framsteg idag då jag gjorde en liten testjogg, det gjorde inte ont att jogga! Riktigt skönt framförallt eftersom att jag åker till Lettland för att springa jogga Kapa 3-days. Har inte varit alltför OL-motiverad den senaste tiden då det är lätt att bli less på joggorientering. Är dock efter en liten paus  riktigt sugen på att orientera igen så det blir nog riktigt kul i Lettland.

Är sedan i måndags tillbaka i min vardag. Det blev några underbara dagar på Hästängsudd, fick för en stund njuta av sommaren med sol, träning, vattenskidor, srömmings dragande och motorhaveri i Vaxholm vilket resulterade i lite extra träning i form av rodd. Det var gött i alla fall att få ha lite semester, har ju i stort sätt jobbat sedan studenten.

Är som sagt tillbaka i vardagen nu med uppstigning klockan 06:40, jobb på Apoteket, träning och mer jobb som kartritare ute på Prästnäset. Det är skönt att ha någonting att göra i alla fall, men det ska bli riktigt fint med ännu en minisemester nu på torsdag. Den här gången till Lettland och Kapa 3-days.

Nu är det dags för mig att åka till jobb nr 2.