8-veckor

Det känns bättre och bättre, knät som jävlats hit och dit känndes riktigt bra idag på styrkan. Löpmässigt så testade jag det visserligen inte mer än några korta ruscher under fotbollen. Känns bra nu som sagt, men som jag har skrivit tidigare så är knät lite osympatisk jag vet inte vart jag har den rackaren.

Det var ungefär 8-veckor sedan knät började jävlas, tack vare en sten under djupsnön i Alfta. Dessa 8-veckor har träningsmässigt inte varit de bästa jag har varit med om, de har gått mig på nerverna, de har testat min skalle, min vilja. Vissa stunder har jag bara velat skita i det här, det ska jag inte sticka under stolen med. Men viljan har i 99% av fallen segrat över den där idioten som sitter i min skalle och ibland bara inte orkar med alla motgångar. Jag har tappat en del träningsmässigt under de här 8-veckorna, men har gjort mitt bästa för att utvecklas. Träningen innan det här breaket är den bästa träningen jag någonsin har bedrivit. Så jag tror och hoppas att jag är med i matchen när säsongen snart drar i gång.

Är det någonting jag har lärt mig under min idrottskarriär är det att man inte kan ta någonting för givet, motgångar kan komma när man minst anar det, kanske mitt knä kommer krångla hela säsongen, kanske hela året. Det jag vet är att om jag fortsätter göra mitt bästa i alla situationer så kommer det gå bra det här.

På tisdagen för 8-veckor sedan så sa jag innan träningen att jag aldrig har varit helare, sedan dess har jag varit mer eller mindre skadad hela tiden. Hur nästa 8-veckor kommer se ut har jag ingen aning om, men det ska bli kul att få se!