Överlevde en minst sagt omtumlande flight hem till Sverige igår. Piloten sa att de hade ett överhettningsproblem och att vi skulle ”stay calm” och invänta vidare instruktioner. Jag kan bara tänka mig att om planet brinner så ska piloten säga att det är överhettat. Om piloten säger ”stay calm” så kan jag bara tänka mig att det finns stora anledeningar att inte vara lugn. Efter 15-min total dödsångest/panik så landade vi i alla fall och planet exploderade inte. Tack för det. Fyfan. Jag var tacksam över att ha överlevt det som visade sig bara ha varit ett falskt alarm.
Idag skulle jag besöka handkirurgen vilket även det var ångestladdat. Kände på mig att jag skulle få ett dåligt besked och det fick jag också. För att laga handhelvetet så måste de även operera i höften och plocka ben därifrån för att sedan använda i handen. Vilket innebär att jag kommer vara borta från löpning ett bra tag efter operationen. De ska alltså skära upp mig både i höften och handen, jag som redan var livrädd när jag trodde att de bara skulle skära och fixa i handen. Åh fyfan. Jag kommer att få operera någon gång i höst så fram tills dess så ska jag väl i alla fall kunna löpa.
Imorgon åker jag till sommarhuset i Stockholm för att göra de sista förberedelserna inför Jukola, bland annat fortsätta träna på att hålla kartan i högerhanden. Jag är förbaskat tacksam för att jag kan springa och sugen så in i helvete på att göra ett bra lopp.