Äntligen har jag genomfört en träningsmånad som jag är nöjd med. Det var alltför länge sedan. Nu är jag sådär skönt sliten i kropp coh huvud som man bara blir när man har tränat hårt. Det var också alltför länge sedan. Kan inkassera 37h träning den här månaden vilket självklart inte är någon siffra jag skulle ringa hem om i vanliga fall. Men just nu är den här träningsmånaden inget annat än fantastisk. I november hade jag 12-sjukdagar och i december 9. I januari noll, zero, nula, ноль, null. Fantastiskt. Äntligen!
Ända anledningen till att jag inte slår volter och ställer till med ett stort kalas är någonting jag inte orkar älta så mycket mer nu. Det räcker med att nämna den och konstatera att den inte är min vän. Jag pratar förstås om min gamla ärkefiende hälen.
Men skit i det nu, nu är jag glad över att det i övrigt går bra med träningen och sugen på en ännu bättre träningsmånad i februari.
Nu är det dags att koka ihop en väl förtjänad lunch efter två pass. Efter det är det dags för mig att sätta tänderna i en bok om jämlikhetens fördelar. 360-sidor som ska vara lästa tills på torsdag. Grejade jag Zlatans bok på 1,5-dag så borde det inte vara en omöjlighet. Zlatans bok som förövrigt är ett litterärt mästerverk för er som har missat det. Ett måste att läsa!
En liten låt på det kanske, fina toner från författaren till Hälsinglands inofficiella landskapssång.