Jag är i stort sätt fullt återhämtad efter tumultet 03:30 igår natt. Det enda som påminner mig om den sjukaste natten jag varit med om är en bula i pannan och en i bakhuvudet.
Idag hade jag tränarsamtal med min tränare Bjärven. Vi kom fram till att jag ska satsa på Danmark nästa år. Jag har inte helt vant mig vid tanken, men ju mer jag tänker på det desto självklarare känns det. Jag menar varför inte satsa? Vad har jag att förlora? Dessutom hur ska jag kunna leverera i Polen om jag inte har rutin av att ha satsat mot ett JVM tidigare? Om jag inte kommer med i truppen så kommer jag i alla fall få med mig en massa lärdomar från att ha satsat mot ett JVM. Med tanke på att jag var skadad hela förra vintern och ändå har haft en ganska drastiskt utveckling, så känns nästan ingenting omöjligt om jag får vara skadefri. Som jag har skrivit här tidigare 1:a november kör jag.
Rolig träning på Digerön idag:
Två varv på en 2km bana ute på fin fina Digerön. Sprang båda varven i tävlingsfart, första varvet på: 12.00 och andra på: 11.22. Där jag tjänade mest tid på andra varvet jämfört med första var till 1:an och 3:an. Till ettan så tvekade jag mer under sträckan första varvet. På trean så hade jag grymt dålig framförhållning på första varvet och sprang ut i helt fel riktning. Körde olika vägval till 5:e kontrollen, vägvalet på första varvet var några sekunder snabbare. Karta
2 reaktioner på ”Danmark, why not?”
Självklart ska du satsa! En seriös satsning tar vem som helst in i truppen. Och du har redan hög nivå. Dessutom får du bra försprång tills nästa år. Kom igen nu goran, kör nu för fa-an!
Du blir grym i Danmark!