Debut som cyklist och hoppet om O-ringen

Kartan för sprinten på O-ringen är till min stora lättnad tryckt. Pust. Återstår fortsatt en hel del jobb i mitt embete som banläggare för kalaset. Uppstyrning av kontrollutsättning och allt som ska snittslas. Ett idogt spanande efter saker som kan förändras i terrängen för eventuella kartkompleteringar. Med mera. I alla fall inte lika hektiskt nu som det var ett tag, vilket innebär att jag kan skriva lite här, till er stora glädje.?

Tynne har haft sitt årliga TTT (Tynnes Tröne Träningsläger). Där jag har hängt lite med grabbarna som har njutit av Hälsingland den senaste veckan. Även bjudit in till en träningsdag i Bollnäs fina omnejd. Självklart sorgligt att min fot inte har tillåtit mig att vara med på de fina träningarna som Tynne bjöd på. Ska se till att vara hel tills nästa års TTT..

Har i alla fall fortsatt med min hårdträning på cykel, vilket trots allt är förbaskat roligt. Känner hur jag börjar bli bättre och bättre på att cykla. Motivationen man får av att följa Tour de France hjälper ju självklart till att köra lite extra hårt på passen. I går var det dags för min debut som cyklist på Bollnäsrundan, ett lopp jag såg mycket fram emot och hoppades kunna hänga med tätklungan länge. Så blev det inte. Tog direkt från start bra position och la mig topp 5 i klungan. Han precis tänka ”fan det här kan bli riktigt kul”. Ungefär samtidigt som jag tänkt den tanken lät det ”dunk” då mitt bakdäck pröjde över en vass sten. Punka. Ridå ner.

Där stod jag i diket hundra meter från starten och såg hur klungan försvann. Försökte få av däcket, då jag inte hade verktygen till det så lyckades jag inte. Torra pinnar, funkar inte att bryta upp ett racerdäck med. Efter ett antal minuter kom följebilen i alla fall och hjälpte mig få på en ny slang. Det kändes lite symboliskt för hur den här säsongen har varit hitintills. Trodde liksom missflytet skulle sluta om jag testade en annan sport. Men icke. Struntsamma, jag lyckades i alla fall ta det hela med en klackspark och skrattade lite åt situationen. 13min efter start var jag redo att ge mig ut och klyva vinden i min ensamhet de 90km som loppet bjöd på. Bestämde mig för att gå ut stenhårt och se om jag kunde dunka ikapp några cyklister. Tänkte ganska tidigt att det här tempot klarar jag aldrig av att hålla, men samtidigt så tänkte jag ”skit samma”. Kunde fortsätta köra stenhårt hela vägen in och hade rejält tryck hela vägen. Sällan jag har känt mig så fysiskt stark någon gång. Körde ikapp en del cyklister, vilket gav lite bränsle till min jakt. Landade på 2h5omin. Om jag räknar bort slangbytet hade jag en medelhastighet på nästan 35km/h vilket jag är riktigt nöjd med då jag körde helt solo hela vägen.

Loppet gav trots den tråkiga starten mersmak för cykel. Blir nog några fler lopp framöver.

Simon har efter TTT:s slut bott hos mig i Bollnäs under helgen, vilket har varit mycket trevligt. Även han körde Bollnäsrundan, dock bara halva för att spara sig inför O-ringen. Vilket gjorde att han kunde agera följebil till mig sista 5km vilket var väldigt uppskattat, så gör en riktig kompis.

Idag så tog jag med Heddan till Hertsjö för att njuta av härligheten och springa en riktigt Pure-Middle. Även jag sprang. För första gången på drygt en månad bestämde jag mig för att testa foten under denna korta, men tuffa medeldistans. Foten höll! Hoppet om O-ringen lever. Karta

Några bilder från dagens pass i underbara Hertsjö:

Fler bilder från passet finns här.