Var på återbesök på Akademiska idag, stygnen från höft och hand togs bort. Sedan fick jag ett stort nytt gipspaket över vänsterhanden. Hörde mig för om jag kunde börja träna nu när höften börjar läka ihop. Nej, sa läkaren och hävdade att jag ska undvika att svettas de här 6-veckorna. Enda vettiga motiveringen jag fick fram var att gipset kanske kan lösas upp om det blir för blött av svett samt att ”det blir väldigt äckligt där under”.
Att inte träna på 6-veckor, så kan jag såklart inte ha det, någon måtta får det vara. Höften känns bättre och bättre för varje dag kanske inte löpklar, men cykling kan nog funka.
Så imorgon när gipset fått sina 24h att torka helt så hoppar jag på trainern här i lägenheten och hoppas att höften går att cykla med. 2-veckor har gått och som den endorfinknarkare jag är så är abstinensen allt för stor nu. Sen är den stora frågan som jag har brottats med de här 2-veckorna fortsatt olöst: Vad sysselsätter man sig med en hel dag om man inte ska träna? I lördags gjorde dock jag och Elise något som var väldigt roligt som inte var träningsrelaterat, vi var på Alex Schulmans show ”Älska mig” som var riktigt bra. För de som har missat Alex och Sigges podcast så kan jag varmt rekommendera den. Stor konst!
