En tanke slog mig när jag varvade ner efter mitt afterwork-rullskidpass där jag klämde in några riktigt fina backintervaller. Jag har den senaste tiden tränat väldigt mycket skaterullskidåkning, jag börjar komma upp riktigt bra i puls på passen och känner mig starkare och starkare efter varje skidpass.
Tanken som slog mig var, varför inte sattsa på skidor? Tills knät blir löpbart. Det är en så länge bara en tanke, men en väldigt lockande sådan då jag har stått och stampat på samma ställe så länge nu. Som orienterare vet jag inte hur min framtid ser ut, självklart sattsar jag stenhårt mot Polen och jobbar konstant för att ta mig tillbaka. Men någon form av mål som jag kan se framför mig just nu vore inte fel att ha. För Polen ligger just nu någonstans bortom horrisonten, visst vet jag att det finns där bakom någonstans och att det målet fortfarande är fullt nåbart, men mitt knä måste hoppa på resan snart.
Som sagt, än så länge bara en tanke. Måste ta ett ordentligt tränarsamtal med mig själv och se över tanken.
Min stora idol under min tid som skidåkare i ungdomsåren:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DS0cTEi4M7o&hl=sv_SE&fs=1&]