Efter några sjukdagar och ett missat O-festivalen så började jag sakta, men säkert känna mig som en människa igen. Färden gick då mot Voss där Fjord-O skulle arrangeras. Dagen innan första tävlingen kände jag mig så pigg så jag besteg ett fjäll i Voss. Eller ska jag vara helt ärlig så kände jag mig väl inte så pigg, men träningsabstinensen tog över och fick bestämma.
Kunde vartfall springa första etappen av Fjord-O och var riktigt taggad. Gick ok första 4:a kontrollerna trots att jag hade lite problem med kartan som var under all kritik. Låg 1-sekund efter vid 4:an. Sen hände det värsta som kan hända under en tävling. 5:an satt fel. Virrade runt länge på den urdårliga kartan, tyckte jag var rätt, men vad gör det när kontrollen sitter i sänkan bredvid istället för på åsen. Blev förbannad. Såklart. Sprang vidare gick bra alla kontroller sen förutom en kontroll på slutet. Varför då? Den satt fel. SKANDAL. De här kontrollerna satt verkligen fel, jag ägnade 5-minuter vardera att varsamt gå från tydliga hållpunkter och kunde konstatera att båda satt fel. Man ska inte arrangera tävlingar om man inte klarar av det ville jag gå och säga till varenda kotte som var inblandad. Men det vågade jag såklart inte göra. Knöt handen i byxfickan istället och höll käft samtidigt som jag hoppades på bättre arrangemang de två kommande dagarna vilket det till min stora glädje även bjöds på.
Dag 2 var det långdistans gick ganska bra 2/3 delar av banan och var grymt fin terräng och ok karta. Kontrollerna satt rätt. Vilket gjorde det hela väldigt roligt. Men sen kom väggen, stor, stablil och stolt stod den där och väntade på mig vid en tung fjällmyr. Jag gick rätt in i den och sen handlade det för mig om att ta mig i mål vilket jag tillslut lyckades med. Men ridån hade sedan länge gått ner och jag var totalt slut. Troligtvis inte återhämtad från sjukdomen och verkligen inte redo för en långdistans i tuff fjällterräng.
Dag 3 blev även den en rolig dag och jag orienterade bra sånär på 2-stycken 1minuters bommar i den svåra fjällterrängen. Det gav mig en 4:e plats och någonting att vara lite smånöjd över i alla fall. Tyvärr gav det mig även smärtande benhinnor.
Efter att ha haft några underbara dagar i Voss med beachvolleyboll, härligt väder och annat skoj så åkte jag och Elise tillbaka till Os för att åka till Sverige igen på torsdagen.
Nu befinner vi oss på Hasslö i Blekinge där vi har varit på tävlingen Dackefejden igår och idag. Jag har tyvärr inte kunnat springa, dels för att vila benhinnorna och dels för att bli helt kvitt min sjukdom som inte verkar vilja släppa helt. Hoppas kunna bli helt frisk så jag kan dra igång med hårdträningen inför O-ringen snart.