Jag har hittat det där flytet i orienteringen de senaste dagarna. Så svårt är det inte. För mig handlar det om att våga tro på mig själv och klara av att orientera med enda syfte att just orientera inte tänka på resultat eller någonting annat än uppgiften.
Idag sprang jag tävling i Ockelbo, benen var som väntat tunga efter en tuff träningsperiod. Men tekniken satt. Jag hade dock lite oflyt under loppet genom att jag slog i knät, det stelnade till efter målgång. Sist jag slog i knät var jag borta i ett bra tag. Men, precis som då så hoppas jag att det ska vara bra på max någon dag. Om den här slagskadan skulle leda till mer problem så känns det i alla bra att det inte är samma knä som jag har haft ont i tidigare. Lite omväxling liksom.