Här sitter jag och baddar såren med salt…

Innan läsaren glupskt slukar detta bittra textstycke, så vill jag rekommendera att sätta på Fan, Fan, Fan med Thåström på repeat. Om ni inte har tillgång till detta mästerverk så råder jag er att inte läsa vidare då ni inte kommer förstå hur värdelöst saker och ting kan vara.

00:15 vaknar av oerhörda smärtor i svanskotan, bestämmer mig för att det måste gå över innan solen går upp. Reser mig krampaktigt upp ur sängen och möts genast av en ilande smärta. Rotar sedan sömndrucken febrilt i min överfyllda hylla efter ett muskelliniment, hittar till slut tuben och måttar upp en redig klick i min handflata. Jag börjar sedan smörja in det ömmande området i den allra sista kotan på ryggraden. Efter detta lamslagna försök att bikta smärtorna, lägger jag mig mycket mödosamt ner i min säng, drar täcket över mig och ber en stilla bön att jag ska vakna upp 8 timmar senare och må som en vettig människa igen.

08:00 vaknar av min alarm signal, det skulle jag inte har gjort. Jag hinner inte ens öppna ögonen innan jag återigen känner smärtan från svanskotan, jag överlägger snabbt att ligga kvar i sängen, men erinrar ett Churchill citat “If you are going through hell, keep going”. Vacklar mig sedan upp ur sängen under ilande smärtor från svanskotan.

Skoldagen blir ett helvete, på väg in till en lexion möter jag en av nollorna här på orienteringsgymnasiet, han frågar: ”Har du blivit rövknullad”, givetvis så reflekterar han på mitt stapliga sätt att gå på. Jag tänker efter lite och svarar ” Ja, av livet”.

Jag hade planerat allt inför SM, in i minsta detalj, en skottsäker plan som skulle ge mig en ruggig formtopp till Medel-SM. Idag skulle jag kört 4 minuters intervaller, men istället sitter jag och lyssnar på Fan, Fan, Fan på repeat.

Det värsta i det hela är att jag känner igen mig från uppladdningen inför fjolårets stora mål USM, då jag på ett av dom sista passen fick en muskelbristning i låret och kunde glömma deltagande. Det som är bättre i år är att det nästan är fyra veckor kvar tills mitt stora mål Medel-SM, och om allt vill säg väl så står jag då på startlinjen redo att göra ett perfekt lopp under devisen ”Full speed, no misstakes”.