Okategoriserade

Inte ett dugg synd om mig

Mera misär, det gillade ni, eller ja, det hoppas jag att ni inte gjorde. Men sidvisningsstatistiken sköt i taket med en sån rubrik, vilket jag tror beror på att det är inte så många idrottsbloggare som delar med sig av motgång. De flesta skriver inte alls när det blåser lite i fel riktning. Vilket jag tycker suger, jag läser gärna elitidrottares bloggar där det skrivs även när det skaver lite i satsningen. Det blir en mer äkta resa att följa med på då och elitidrott är ju en väg kantad av med och motgång, i alla fall vad jag har erfarat. Så det bjuder jag gärna min tappra skara följare på.

Missförstå mig inte nu, jag tycker inte så jävla synd om mig själv som det kanske verkar. Det ger lite perspektiv att göra praktik på en stroke-avdelning, när någon som har haft en stroke inte självömkar ska inte jag heller behöva göra det. För det är inte ett dugg synd om mig. Jag har själv valt att elitsatsa på orientering, den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag hade kunnat hållit på med något annat om jag inte hade tyckt att det var så förbannat kul när allt funkar.

Med det sagt så ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker det suger att inte kunna träna, men det är väl bara att göra det jag kan så kanske det går bättre imorgon.

 

 

2 reaktioner på ”Inte ett dugg synd om mig

  1. Du får slipa på den mentala träningen! Öva på att hitta vägval snabbt på gamla kartor osv. =)
    För övrigt snorbra att du skriver när du inte är på topp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *