Jag är glad, lättad och tacksam.
Morgonmänniskorna i Norrsätra tittade konstigt på mig när jag klockan 07.40 stoppade klockan efter 10min smärtfri löpning och skrek JAAA! Det sket jag i, så jävla lättad. Jag kanske ropar hej innan jag är över bäcken nu, men det skiter jag också i. Det här är en av de saker som är så förbannat underbara med att sattsa på en idrott, de här små segrarna som ingen annan uppmärksammar, men de är inte mindre underbara för det.
Kör ungefär samma grej som när jag började springa efter benhinneinflamationen, ökar successivt, 10minuter idag, 20min imorgon osv.