Kvällstankar

Jag inser att min blogg inte är särskilt rolig att läsa dessa dagar då jag (om man hårdrar det) i varje inlägg bara skriver om att jag fortfarande har ont i mina benhinnor. Men jag ser framför mig en vändning då mina benhinnor kommer att bli bra, jag kommer att kunna springa obehindrat och framgångarna kommer staplas på varandra. Se det här som botten i en resa mot toppen. Hoppet om en skadefri framtid och Polen är min motor till att ta mig igenom tråkiga pass. Apropå tråkiga pass så var sjukdomen bra för jag inser nu att jag tycker att det är oerhört mycket roligare att sitta på en testcykel och trampa än att inte träna alls. Så trots att jag gärna hade velat kunna springa så ska jag inte klaga. Man är egentligen bortskämd som har möjligheten att få satsa på en idrott och allt vad det innebär.

Nu ska jag gå ut i trapphuset och göra excentriska tåhävningar, Polen here I come.