Då var första tävlingshelgen för det här året över. Det glamourösa livet på en leråker har tagit sin början. Den korta sammanfattningen av helgen lyder såhär: avsaknad av idrottsliga framgångar, mycket skoj med RBK:arna och andra sköningar på TC, väldigt kul att komma ut på tävlingar igen, har ont lite överallt och orientering är förbannat kul.
På fredagen var det Natt-OL masstart vilket betyder hets. Såklart. Inte mig emot då benen överaskade mig med sin rapphet, låg 2:a vid 3:an efter han som vann och kände att det här går ju fint. Där läste jag på fel sträcka och stod konfunderad och kliade mig i huvudet medans jag släppte förbi ett 30-tal löpare. Inte smart. Orienterade bra efter det och kunde plocka, men fick tyvärr ont i hälen och fick ta det lugnt på slutet. Inte bra. Slutade 16:e . Förövrigt en pik till arrangören: nästan bara stiglöpning och två varv på i princip samma bana håller inte.
På lördagen hade jag bestämt mig för att ta det lugnt och vila hälen lite, fullföjlde ändå mina 10k med bra orientering och kunde faktiskt njuta lite av den fina banan och terrängen. Bra träning.
Idag var det stafett, dålig start för oss och gick väl nästan bara sämre sen, jag sprang 3:e. Hade bra fart i början och dålig orientering. Fick sedan lite ont i hälen igen och böt ut bra fart till dålig fart och dålig orientering till bra. Figge fick tyvärr ont i Gluteerna och fick bryta på sista. Men vad gör väl det, bra träning för gänget och vi har sannerligen inte peakat än. Vi kommer igång till 10-Mila!
Men som sagt så har jag trots lite smärtande hälar och ingen top shape njutit av helgen. Har faktiskt längtat mer än vad jag trodde efter livet på en åker.