Som jag skrev tidigare så kändes det inför dagens tävling som om det var säsongens första riktiga tävling. Kunde trots det springa utan att tänka på så mycket annat än att bara orientera. Då brukar det gå bra.
Det gick bra, jag infriade mina förväntningar på mig själv under Medel-DM. Ville spika kontrollerna, en i taget och hoppades att det skulle gå fort.
Spikade kontrollerna en efter en, sånär på en 5-sekunders miss och en 10-sekundare. Utöver det hade jag flow. En jäkla känsla. Tror det var två år sedan jag tävlade på det här viset. Har knappt börjat springa än, men känner mig starkare än någonsin. Tydligen gick det fort också. Tog hem min första individuella DM-seger i seniorklass och lyckades även spöa alla gästrikar som vi hade gemensamt DM med. En DM seger kanske inte är så stort i sig, men för mig var det här ett väldigt viktigt kvitto. Jag är tillbaka. Karta
Känslan när flowet sitter i en tävlingssituation är svårslagen. Och ja, det är värt alla timmar med rehabiliteringsövningar, vattenlöpning eller alternativträning i vilken form som helst. Nog för att det kan vara kul, men det är för den där känslan i skogen jag tränar. Då var det här ändå bara ett litet DM, om två veckor är det SM. Det kan bli riktigt kul. Because now I´m back in the game.