Mitt livs härligaste alpina skidupplevelse

Dagen började med att Robin, min systers pojkvän slängde ner 5kg snö i min säng. Med andra ord en lysande start på en lysande morgon. För att få slippa alla jävla stockholmsturister som det vimlar av i backen, så hade vi bestämt oss för att gå uppför hela slalombacken innan liftarna hade startat, för att få ett underbart åk, ett underbart åk utan stockholmsturister. Backen var tung, men det skulle visa sig vara värt det…

Under natten så hade det snöat en halvmeter underbar pudersnö. Efter en halvtimmes strid mot backen så var vi slutligen på toppen, jag stod och tittade utför backen, ut över någonting som skulle bli mitt livs härligaste alpina skidupplevelse. I varje sväng kände man hur snön letade sig upp över kroppen och man blev ett med snön. Det är nog ingen ide att jag försöker beskriva känslan med fler adjektiv, då jag nog ändå inte kan göra åket rättvisa.

Rubriken till det här blogginlägget var ganska långt men det borde kanske varigt längre, Mitt livs härligaste alpina skidupplevelse hittills.