Motivation

Mitt knä har enligt min personliga läkare (läs Pappa) blivit inflammerat därför så smörjde jag nyss in det med voltaren. När lukten av voltaren slår emot min näsa kommer massvis med minnen tillbaks till mig. Minnen från ifjol då jag kväll efter kväll varsamt masserade in salvan på mina benhinnor och önskade att imorn kanske det skulle vara bra. Det blev inte bra dagen efter inte dagen efter det heller, men tillslut så släppte det och jag kämpade mig genom perioden löpte mina intervaller i vattnet cyklade mina intervaller på testcykeln, gjorde jobbet.

De här minnerna tillsammans med att jag har varit sjuk i fyra dagar och att jag nyss såg dokumentären Gröt, svett och klistervalla har gjort att min motivation just nu är på 100%. Tror ärligt talat att jag aldrig har varit mer motiverad än vad jag är nu. Om jag inte är frisk imorn brister det. Måste. Träna. Nu.