UV-grejen är skrotad, sjukgymnasten testar att nåla fanskapet nu istället. Jag är som bekant nålrädd, det erkände jag för honom också. Men på frågan om vi skulle skita i det, var svaret glasklart, klart vi kör. Om det finns en mikroskåpisk chans att det skulle göra susen så får han sticka hål i hela mig om det ska vara så. Det gjorde förbaskat ont när han prickade det onda området. Så nu har jag återigen hopp om att det här ska vara någon form av mirakelkur.
Nu ska jag agera kock, det blir curry kyckling på Morbergs vis, svårslaget.