Jag har försökt att inte se mig som skadad just nu, men nu är det bara att inse faktum. Det som känns så fruktansvärt överjävligt är det faktumet att det var en slagskada som gjorde det, en simpel tillfällighet. Men nu är en slemsäck i mitt knä inflammerat och måste få läka, vilket framförallt innebär ingen löpning, då stötarna bidrar till att det blir värre.
Som rutinerad på att vara skadad så har jag lärt mig att hata när folk säger saker som ”Det bara är mentalt” eller ”Du ska inte känna efter så mycket” eller ”Du är bara klen” . De jävlarna kan dra åt helvete tycker jag. Pröva att vara skadad själv så ska ni se att det suger tillräckligt hårt utan att folk pikar en, det vill jag säga åt de personerna.
8 reaktioner på ”Om att vara skadad”
Men dude, förlåt. 🙁
hedlund>> Kände du dig träffan? Tycker inte jag har fått så mycket pikar från dig, en eller annan kanske, men inte så farligt :).
du måste ju bara visa kroppen vem som bestämmer 😉
albin>> Fråga Figge vad som händer med sånna som dig 😉
haha! ja död åt alla som säger sånt! Om du nu inte är lite vek bara… jag menar, det låter som en ursäkt bara… (tihihi)
Tynne>> hehe, det är tydligen öppat mål här. Alla som vill skjut.
tråkigt Goran. Men du kommer igen, det har du gjort förr!!
olbos>> Tack Olle, det gör jag.