Ospårat

Allt är utomordentligt bra här i Lofsdalen, det bästa är kanske att jag kunde springa 40-minuter utan smärta idag. Det hände dock en grej igår som stör mig.

Jag hade kämpat mig upp på fjället i opreparerade spår, det var fint ändå, men betalar man för att få åka i spåren så ska det väll vara spårat, eller? I vilket fall så kom en snöskoter åkandes, mannen som färdades med snöskotern hade lofsdalspersonalens-jacka. Han närmade sig mig, jag förberedde mig för att ge mannen en redig utskällning för att det inte var spårat. Det skulle låta någonting i stil med ”Här betalar man för att få åka i era jävla spår, men så existerar dom inte! Hur i helvete kan du förklara det? VA?!”. Jag hade helt enkelt tänkt leverera några väl valda när skotern skulle komma fram till mig. Det var så här det blev:

Mannen: ”Hej”

Jag: ”Hej”

Mannen: ”Du får åka ospårat ett tag, vi har haft strul med pistmaskinen, men det går väl bra?”

Jag: ”Ja, det går så bra så”, med ett falskt leende.

Jag önskar att jag hade kunnat ha lite mer stake i mig och inte vara en sådan jävla mes. Men hur lätt är det egentligen att skälla ut en pistvakt öga mot öga?