Är i Sandviken under helgen, då skidspåren på gångavstånd till skillnad från i Bollnäs lyser med sin frånvaro så testade jag skaren utanför lägenheten. Den höll inte. Vilket känns väldigt talande just nu, jag försöker ta mig frammåt, men sjunker bara ner igenom den där jävla skaren.
Knät började efter torsdagens knockoutsprint göra ont på ett nytt ställe. Jippi. Nu är jag i den där härliga träningssitsen där jag ungefär kan välja på att köra magstyrka eller armstyrka. Nej, men jag är inte bitter. Jo, förresten jag är bitter och har all rätt att vara det. Det enda som kan få mig att bli riktigt glad idag är om Bollnäs kunde ge SAIK en omgång som är värd namnet på Sävstaås. Måtte det bli så.