För lite mer än 2år sedan så skrev jag ett blogginlägg med samma rubrik som ovan, det har varit en jäkla resa från den medaljen tills jag stod på startlinjen i dagens Ultralång-SM. En resa kantad av skador, misslyckanden, hopp och en himla massa alternativa träningstimmar. Att efter allt slit återigen få stå på en SM-pall i mitt sista SM som junior känns helt fantastiskt.
Med min skadebakrund så hade jag egentligen inte tänkt springa ultran då jag precis kommit igång med löpträningen och (förutom i söndags) inte kört något pass över timmen. Men efter misslyckandet på Medel-SM så anmälde jag mig, kände att jag hade så mycket att ge och ville för en gångs skull visa vad jag går för.
Jag såg det dock inte det som realistiskt att ta medalj idag, är fortfarande lite chockad över hur grymma mina ben kändes idag. Efter en stabil inledning låg jag vid tredje sista kontrollen på första varvet i tät. Valde där att köra ett helt eget vägval som visade sig vara en minut långsammare. Det kändes lite som om mina chanser försvann när jag kom in mot varvningen och hörde att jag var en minut efter tätklungan på 15-man. Men jag bestämde mig för att kriga hela vägen och kände mig fortsatt ruggigt stark. Plockade lite folk och kunde in mot 3:e sista se klungan som krigade om platserna 2-10. Sen gick jag bara på ren och skär vilja. Karta
Hur jag lyckades springa ifrån dom andra på slutet har jag lite svårt att förstå, jag kunde i alla fall springa in som en överlycklig silvermedaljör. Det firar jag nu med att äta lite av knäckebrödet jag fick i pris. Det smakar förbaskat bra.
4 reaktioner på ”SM-SILVER!”
Ett jätte grattis från mamma och pappa, som verkligen vet hur du har kämpat med alla skador. Vi gläds med dig idag
Så jävla gött att du äntligen fick en medgång och visade att motivation och träningsvilja är den största talangen! 😉
Ett stort grattis det är så kul att se att du är tillbaka i bra form efter dina skador. Du är verkligen värd detta efter allt slit. Sköt om dig. Ann-Sofie