Sjukdomen har inte helt lämnat min kropp och träningsabstinensen är såklart gigantisk. Är så jäkla tråkigt att inte träna och jag blir bara less och får inte mycket annat vettigt gjort heller. Det känns i alla fall bättre och jag hoppas verkligen att kroppen är träningsklar imorgon igen.
Trots trist sjukdom så förgylldes helgen hemma i Uppsala av spännande OS-tävlingar.
En av de prestationer som har gjort störst intryck på mig är Ole Einar Bjørndalens guld i skidskytte. Folk har tyckt att veteranen skulle lagt av när han var på topp, men varför skulle han göra det när skidskytte har varit det han vill hålla på med? Med en stenhård satsning mot OS så lyckades han ta ännu ett OS-guld som 40-åring. Det är jäkligt stort, mycket slit och många träningstimmar bakom det där guldet. För att lägga ner det arbetet han har gjort i så många år måste det krävas en enorm passion.
En annan prestation som har varit häftig var Dario Colognas guldlopp på skiathlonen, killen skadade foten och tvingades operera den i höstas och har missat alla världscupstävlingar utom en. Han har fått tränat alternativt och kört ett eget upplägg mot OS och väl där så var han råast av alla när det gällde som mest. Grymt kul att se Hellner ta silvret också efter en strulig säsong med motgångar. Två sjukt värdiga medaljörer och två medaljer dränkta i blod svett och tårar.
Efter att ha sätt dessa förebilder leverera så blir inte träningsabstinensen mindre direkt. Så nu håller jag tummarna för att jag imorgon kan få stilla abstinensen och fortsätta arbetet mot den kommande säsongen.